När Hellner fått sin medalj så drog jag på mig träningskläder bland annat mina nya fodrade löpartights som jag fick i julklapp av mina föräldrar (fick först ett annat par, men de sprack i sömmen när jag provade dom, så skickade tillbaka och tog en annan modell) det regnade fortfarande ute, men mer lätt regn än spön i backen som tidigare på morgonen. Det kändes riktigt skönt att vara ute och springa och jag bestämde mig för att springa på en grusväg, det var inte ett bra beslut! Grusvägen var mer en isväg och jag blev tvungen att gå flera gånger för det var omöjligt att springa och när jag sprang så blev jag så spänd i kroppen att jag blev stel i vaderna, men trots att jag gick ett flertal gånger och fick stanna och hjälpa några som kört vilse så var tiden på milen under timmen, vilket kändes imponerande, efter 10km så drog jag ner tempot rejält och sammanlagt så blev rundan ganska exakt 11 km.
Jag märkte inte ens när det slutade regna upptäckte det efter 9 km, men vet inte hur många kilometer jag sprungit utan regn då, verkligen bara jag och mina tankar väldigt avspänt och precis vad jag behövde efter två dagars vila. Det känns så härligt att kunna springa utan att behöva föra en ständig mental kamp utan att jag verkligen kan använda löpningen som ett rensande bland tankarna och slappna av och att det blir allt längre sträcka som jag klarar av utan att det blir mentalt jobbigt och vilken skillnad det är på att springa ute och på löpband, det är så mycket enklare att springa ute :) På löpbandet är det mental kamp efter 2 km det händer aldrig innan 8 km utomhus och som idag var det inte någon kamp alls på 11 km vilket säger ganska mycket om hur jag upplever det olika, naturen ger mig ett lugn som inte går att få inne på gymmet.
