Måndag igen, hur mår du idag? Jag mår bra idag, känns skönt att veckan är igång och andra veckan på min ”hösttermin”. Jag gillar att dela in året i terminer, det känns som att det är lättare att få en översikt och gillar att planera men ändå inte för långt fram i tiden. Idag tänkte jag att veckans peppande inlägg ska fortsätta lite på det där med regn som jag var inne på förra veckan. Passar bra när regnet öser ner här i Örebro.
Det har regnat och ösregnat idag i Örebro. Jag hade ett MammaTräningspass utomhus på förmiddagen och tänkte på det här med att inte låta vädret påverka. Pratade med en av mammorna innan vi körde igång och vi sa just det, att det motigaste är att ta sig ut. Lite så är det, men för varje gång en tar sig iväg så blir tröskeln mindre, för en vet att det är inte så jobbigt om en bara tar och gör det. Det gäller att se upp med att låta den där tröskeln växa sig för hög.
100 procent mentalt
Även om jag förespråkar att en ska träna något en tycker är roligt och att lyssna till kroppen behöver vi alla pusha oss för att utvecklas. Jag får också pusha iväg mig själv mellan varven. Det handlar om att lära sig lyssna till när det är ”latmasken” eller ”bekvämlighetszonen” som pratar och när det är kroppen som säger ifrån. Ni vet den där rösten som säger, ”Nej, jag tränar imorgon istället när det börjar regna precis innan din planerade löptur” eller ”Jag gör bara 10 repetitioner denna omgång, 12 klarar jag inte”. Eller kanske har du tänkt tanken att skippa sista intervallen under intervallpasset för att en röst inom dig säger ”Nej jag orkar inte mer”. För varje gång du vinner mot den där rösten så bygger du karaktär. Varje gång du cyklar till gymmet fast det spöregnar eller tar en löptur utomhus trots regn så sänker du tröskeln inför nästa gång. Varje gång du kör igenom sista intervallen eller pushar upp 12 repetitioner fast du tror att du ”bara” ska orka 10. Då bygger du upp dig själv. Vill du nå nya resultat med din träning? Då måste du pusha dig själv utanför din komfortzon.
Detta kan en självklart applicera i så mycket annat i livet. En vanlig sådan bekvämlighetströskel är det här med att ta bilen överallt. En vänjer sig väldigt fort vid att ha bil och det blir lätt att välja bilen som färdmedel så fort vädret inte är på topp. Brukar tänka på tiden när jag inte hade bil (studentlivet). Då var tröskeln att klä på sig regnkläder eller vinterkläder och ge sig ut i alla väder mycket lägre än vad den är idag för min del. Då var mitt enda alternativ att gå eller cykla (okej det fanns buss, men tycker inte om att åka buss så inte ett alternativ). Minus 20 grader, jag cyklade till gymmet klockan halv sju på morgonen i December. Ösregn, jag cyklade till gymmet efter skolan och passade på att handla på vägen tillbaka. Eller att alltid leta parkering närmast entrén med bil. Vi har sedan några månader tillbaka tagit för vana att parkera längst bort på parkeringen när vi ska handla. Det är en småsak, men ger lite mer vardagsmotion. Vi människor gillar bekvämlighet så även jag, men nu känns det ganska skönt att stå långt bort på parkeringen, mycket lugnare, men i början av ren vana så svängde vi gärna in vid infarten närmast entrén. Knasigt eller hur, men genom att medvetandegöra sin egen latmask så är det enklare att pusha sig själv framåt och utanför. Vad har du för trösklar i ditt liv? Vilka kan du träna på att sänka?