Tankar kring sommaren

Vilken inledning på sommaren vi fått. Hinner ni med att njuta? Jag har lovat mig själv att verkligen njuta av sommaren i år. Jag kommer inte ta ut någon semester med flera veckors ledigt. Mitt företag gick lite bättre än jag räknade med förra året så min tänkta semesterkassa blev restskattinbetalning istället. Får skylla mig själv hade kunnat räkna ut det mer exakt tidigare, hade räknat med restskatt, men inte så mycket och hade det inte varit för att hela världen bara stannade av i närmare två månader och fortfarande inte är riktigt som vanligt så hade det inte varit en omöjlighet med båda delar.

Jag har gett mig lite ledigt i alla fall, ska jobba tredagars veckor under Juli och tänker att om jag fokuserar på att vara i nuet. Njuta av sommardagarna så blir det inte så stor skillnad. Känner mig inte så peppad på att resa runt i Sverige ännu heller. Dessutom så jobbar jag stora delar av dagarna utomhus och i det väder som varit så har det varit helt fantastiskt lyxigt. Har flera gånger haft nypa mig i armen känslan, tänker ibland att det ska gå över med åren. Men känslan kommer över mig fortfarande när jag liksom bara inser att ”det här är mitt jobb, vilken lyx att få jobba med just detta”. Det känns fint att det är så, att en inte vänjer sig utan fortfarande uppskattar vardagen.

Sommaren är bra fin och en får påminna sig om att stanna upp och ta in allt fint runtomkring.

Njöt gjorde jag till fullo under midsommarhelgen. Härligt väder och jag fick in några sommarpromenader, bakade tårta, åt jordgubbar umgicks i bra sällskap. När vi körde hem efter en utflykt till Byle på midsommardagsnatten så valde jag att köra i glidar fart hem. Det var knappt någon trafik och att jag körde under fartgränserna skapade inga långa köer. Himlen var magisk, det liksom brann och efter en stund svängde jag av och stannade till vid en badplats. Fotade lite i så lågt som solen gick den natten, det blev aldrig riktigt helt mörkt för strax efter började det ljusna igen. Funderade på att stanna uppe och fota även soluppgången, men mitt sällskap hade slumrat till i passagerarsätet så nöjde mig så och kände att myggbetten var tillräckligt många för denna gång.

Kransen var för stor, men med en keps höll den sig nästan på plats och knotten invaderade men ljuset var magiskt och dofterna gudomliga.
Mörkare än så här blev inte natten.

Små stunder och bara att stanna till och ta in. Jag köpte nytt minneskort till kameran, har lovat mig själv att fota mer. Känns så tråkigt att ha så få foton att titta på från senaste två åren (har en massa på mobilen, men det är inte riktigt samma sak). Och vilken tid passar inte bättre att ta upp det som förut var min vardag än nu under sommaren. När jag tar fram kameran blir det att jag också noterar och ser det fina på ett annat sätt. Så det har jag lovat mig.

Den mörkaste tidpunkten den natten var inte så mörk.
Att stanna upp och se det fina. Solnedgång och sjön låg spegelblank. Det forsade i bakgrunden där sjön mynnade ut i en bäck.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.