I november blev jag kontaktad och fick frågan om jag kunde tänka mig hålla i träningspass till en forskningsstudie kring bland annat träning och psykisk ohälsa. I december började jag sen hålla i dessa pass och ska hålla i dessa träningspass året ut. Det slussas in personer i studien succesivt. Vid studier är det ju ofta datainsamling under en längre period för det kan ta tid att få tillräckligt många intresserade av en studie samtidigt.
Ett spännande och utvecklande uppdrag
Det är ett väldigt spännande och utvecklande uppdrag. Under 12 veckor ska varje deltagare köra högintensiv träning. Gemensamma nämnaren är att alla deltagare har psykisk ohälsa. Jag är ju väl inläst på hur många positiva effekter det finns från träning och det ska bli intressant att se utfallet av denna studie. Det finns en till grupp som kör 12 veckor med annan behandling också. Jag har tystnadsplikt och sekretess så detaljer kring studien kommer jag inte dela. Men när studien finns publicerad kommer jag så klart dela den.
Träningens viktiga del i mitt psykiska mående
Men jag vet hur viktigt träning varit för mig för att må bra genom livet. Jag tror och vet att träningen är det som har hållit mig på banan i livet. Med min idiopatiska hypersomni och känslan av att vara fast i en trött kropp är det otroligt lätt att känna hopplöshet. Det är otroligt lätt när en är trött och inte orkar det en vill göra att fastna i negativa tankar och känslor. Många med hypersomni hamnar i depression och jag har nog varit på gränsen flera gånger. Jag vet att träningen varit min räddning i många lägen och det som gett mig energi även om det också tar energi. Men energin jag får från träningen är så otroligt mycket mer värt. Kanske är det också tack vare att jag vet hur stor positiv inverkan träning har på mitt liv som jag också valt att jobba med träning. Jag brinner för att dela träningsglädje, att hitta glädjen i rörelse oavsett hur det ser ut med fokus på hur det känns. Sen jag fick min diagnos för snart två år sen så är det så många val i mitt liv som jag förstår mycket tydligare nu. Det är som ett stort pussel där mönstret på bitarna plötsligt syns och motivet träder fram.
Jag hoppas att min medverkan som instruktör kan vara en del i en positiv vändpunkt hos dessa personer. Samtidigt så är det otroligt utvecklande att få jobba med ett team och lära mig om patientgruppen. Tänk vad mycket spännande mitt jobb för in mig i och så mycket jag får lära mig.