Jag har börjat spela fotboll igen

Okej, som rubriken säger. Jag har börjat spela fotboll igen. Nästan fyra år sen jag spelade en säsong, som spelande tränare innan dess är det sex år sen jag spelade fotboll med fullt fokus på egen utveckling. Så plötsligt får jag för mig att börja spela igen.

Jag har ju jobbat kvar och jobbar ju inom fotbollen så passionen för sporten har ju aldrig dött. Däremot har jag inte haft ens lite lust att spela själv. Vet att min syster sa för kanske ett år sen att hon skulle kunna tänka sig spela för umgänget och att det är roligt att tillhöra ett lag. Jag rynkade bara på näsan och kände, nej jag känner inget sådant.

Jag vet inte vad som fick mig att plötsligt känna lusten komma tillbaka. Det kom nog smygande med start där i maj efter att vi varit på första lägret, där tänkte jag en tanke, men det blev inte mer än så. Sen var vi i Halmstad och där blev jag så imponerad av den utveckling spelarna gjorde bara på en vecka. Samtidigt var det fotbolls VM och vid mästerskap brukar jag alltid bli lite motiverad, men aldrig något som håller i sig. Men denna gång växte det där fröet till tanke, till handling.

Det var inte självklart att börja spela fotboll igen

Jag gick och köpte mig en fotboll och lattjade lite. Två timmar kunde flyga förbi bara av farten, men jag kunde inte träna speciellt mycket för haft stora problem med ena hälsenan/hälen under sommaren. När hälen började kännas okej så tänkte jag, jag chansar och ser, ger det en chans under hösten.

Hörde av mig till en förening, åkte ner och tränade. Var så nervös valde att köra i en helt annan klubb än tidigare för jag vill bara känna in mig, inte ha några förväntningar från andra. Första veckan kände jag mig så borta, sa till Marko. – Vad trodde jag?, varför fick jag för mig det här?. Hjärnan tänkte en sak, men fötterna hann inte med alls. En sak att lattja själv och en annan att faktiskt träna med andra.

Kände ändå att jag får ju ge det några veckor och efter tre veckor ungefär kände jag att det började släppa lite. Det började kännas som att det ändå finns lite fotboll kvar i mig. Så nu har jag gjort två inhopp i match, inhopp på ca 25 minuter samt 10 minuter. Kommit in lite i laget och börjat lära känna hur laget spelar. Det är mycket sådant också i lagsport, inte bara en själv utan lära sig hur andra löper och vill ha bollen, hur vill tränaren att vi jobbar som lag och hur ser vår speluppbyggnad samt försvar ut?

En sak som en lätt kan glömma, fotbollskondition är en helt annan typ av kondition än annan kondition. Tog några träningar, plus att jag på grund av hälen inte kunnat träna löpning på några veckor att få upp flåset någorlunda, men inte alls på topp ännu. Ni hörde här vad mitt fokus ska bli framöver.

När en ser sådana här, spelarringar så blir en ju lite sugen på att testa igen

En annan sak jag vill skicka med. Ett beslut måste inte alltid vara definitivt. En får ändra sig och en får börja med saker igen eller sluta. Våga. Japp jag tyckte det var läskigt att börja spela efter så många år, men det fanns tillräckligt mycket fotboll i mig för att kunna spela på div.2 nivå. Hade jag inte testat hade jag ju aldrig vetat. Att jag sen är äldst i laget och känner mig lastgammal när flera stycken pratar om att börja övningsköra eller nyss fått körkort och för mig är det dags att förnya körkortet, ja det är smällar en får ta ;)

Men det finns säkert fler som mig, som plötsligt får lust att testa igen, men kanske inte gör det. Till er, våga! Ditt beslut måste inte vara definitivt. En får ångra sig och utan att testa vet en ju inte ;) Jag är glad att jag vågade, det var inte självklart, men det har efter dom där två första veckorna känts väldigt roligt. En rolig träningsform och knasigt hur en som 28 åring fortfarande tycker att det är bubblande roligt att göra mål, även om jag än så länge bara gjort det på träning ;)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.