Semester i Split, Kroatien 2018

Efter en vecka i Bosnien så tog vi bussen från Sarajevo till Split för några dagar hos Markos kusin och moster. En liten tur på 7 h och 30 minuter för 24 mil. Fast enligt busstabellen skulle det ta 6 h och 30 minuter. Ett tips om ni åker buss mellan länderna så tro inte på att den buss som det står ska gå snabbast gör det. Bussbolaget vi åkte med (Globtour) hade minst 1 timmes kortare restider än övriga i tabellerna, men inom parentes stod det – kan bli längre tid pga köer i tullen. Detta är dock bara ett sätt att locka kunder, resan går inte att få under 7 h om du åker buss, vägarna är för smala och det är för många stopp. Dock passade restiden oss bäst så vi tog dessa bussar.

Bussresan

Temperaturskillnaderna var stora den dagen vi åkte. När vi åkte med taxin från Javornik stod tempen på 19 grader och väl inne i Sarajevo var det 30 grader. Vi kom fram en timme innan bussen skulle åka så passade på att äta och letade skugga. Ett tips om en ska åka buss från Sarajevo är att gå på toa innan en är på stationen. Jag betalade 1 kuna vilket är ca 5 kr för att kissa i ett hål i marken precis innan vi klev på bussen, det fanns dock tvål, men det var nog vidrigaste ”toan” jag varit på.

Vi hade eluttag på bussen, det fanns fungerande bälten på en del platser och det var inte så många som under söndagseftermiddagen skulle åka med bussen så vi fick två säten var. Trots att det stod att det skulle finnas gratis wifi på bussen så fanns det inte, eller det fanns wifi, men ingen internetuppkoppling. Vi var dock vana och jag hade laddat med ljudböcker och tidningar, Marko tittade på film och var glad att det fanns laddare så en inte behövde hushålla med batteriet på telefonen. Efter 3 timmar hade vi tagit oss 7 mil. Det stannades i varje liten by och stad vi passerade plus att chaufförerna blev hungriga så helt plötsligt stannade vi vid ett Pekara (bageri) för att dom skulle handla mat, inte en gång utan två. Efter dom tre första timmarna blev landskapet lite plattare och när vi väl kom över gränsen till Kroatien så tog det bara 1 timme innan vi var framme. Det är lite skillnad på vägstandard då Kroatien har bättre ekonomi. Resan gick ändå bättre än jag förväntat mig och kändes inte så lång, kanske tack vare en bra ljudbok och dom vackra vyerna jag kunde blicka ut över.

Vaknade till denna utsikt. Markos mosters familj bor precis vid havet i Kastel, en förort mellan Split och Trogir.
Några dagar gick vi inne bland dom små gator och torgen för att söka skugga. Kaštel Štafilić är en 1500 år gammal stad med massor av små trånga gränder, gamla hus och små torg. Ett torg hade fiskemarknad varje morgon där en kunde köpa färsk fisk.

 

Aktiv semester

Första dagen i Split så tog vi oss en morgonpromenad och stannade på ett café och fyllde på med vätska. Det blev sedan något vi gjorde varje morgon. På morgonen var det lite mulet, men varmt och solen tittade fram mellan varven. Vi slogs också av hur lätt det var att gå. Kaštel Štafilić är en förort eller mindre stad intill Split och där bodde vi, det är betydligt plattare än bergen i Bosnien så redan på morgonpromenaden utan någon ansträngning var dagens stegmål uppnått.

När vi kom tillbaka så kom en regnskur och åska så vi åkte till Markos kusins gym och tränade. Det var otroligt varmt och fuktigt så vi tränade inte speciellt länge. Dock skönt att lyfta lite hantlar efter en vecka med mer eller mindre enbart kroppsviktsträning.

Koncentration på hög nivå, men skönt att få pump i musklerna
Morgonpromenaderna var enkla och kändes inte alls som träningspass som promenaderna i bergen i Bosnien

Sola och bada

Övriga dagar hade vi strålande sol och inte under 30 grader. Jag vaknade svettig varje morgon vid klockan sju då vi hade sovrum med morgonsol. Redan när vi gick ut på morgonpromenaderna var temperaturerna alltid över 25 och innan vi var tillbaka uppe på 30. Efter morgonpromenaderna längs med strandpromenaden med minst ett stopp för morgonkaffe (för dom andra) och juice till mig så bytte vi om och tog en promenad till stranden. Det är fyra år sen jag var i Split senast och sen dess har turismen exploderat i området. I Kaštel Štafilić som är en bit utanför har massvis med nya caféer öppnat och det är numera trångt på stränderna och strandpromenaden. Otroligt vilken stor skillnad på bara så få år.

Packat ner badkläderna och tar ett glädjeskutt till stranden.
Vi hittade ett lite stenigare område på stranden där det fanns mer plats då det inte passade barnfamiljer. Där låg vi nästan varje dag och hade ett strandcafé precis bredvid där vi kunde fylla på med vätska.
Till höger ser ni Split centrum så en bit utanför stadskärnan har vi hängt. Men hur fint är det inte? Känns som en kuliss så overkligt vackert.

Mysiga kvällar

På kvällarna gick vi till en Red Lion bar, där satt vi och umgicks tills det stängde näst intill varje kväll. En kväll gick jag och Marko ensam ut och åt och hade lite tid för oss själva. Det var svårt att få bord på någon av restaurangerna då turismen verkar ha ökat snabbare än vad samhället hunnit med. Men efter en promenad längs med vattnet så fick vi bord och åt god pizza. Älskar pizzan i Kroatien.

På väg ut för en bit mat. Hade snygg shortsbränna och ett kryss på ryggen av sportbehå och träningslinne efter en vecka i träningskläder i Bosnien.
En bild där jag ser smått galen ut, men att få oss två att se vettiga ut båda två på bild samtidigt, inte lätt. Antingen pratar den ena eller blundar den andra.
Tröttnar aldrig på detta. Älskar hur bergen ramar in allt som en kuliss.
Min livskamrat, han är bäst den där killen.

Turist i Split

Tanken först var att bara vara tre dagar i Split, men vi blev kvar ända till fredagen. På fredagen gick det en buss hem på eftermiddagen så vi passade på att spendera några timmar inne i Split innan vi tog bussen tillbaka till Bosnien. Jag har inte spenderat så mycket tid inne i själva Split så det var kul att turista lite, men först låste vi in väskorna och köpte biljetter till bussen (vilket var tur, för bussen blev fullsatt). Det var en varm dag så det blev några glassar och försöka hitta skugga mellan varven, titta i marknadsstånden och så köpte jag en lärobok för barn 3-7 år på Kroatiska i en bokhandel. Det går sakta men säkert framåt med min Kroatiska, men inte tillräckligt snabbt för min smak.

En glass satt inte fel i den stekande solen.
Matmarknad som höll på att stänga ner för dagen. Det fanns färsk frukt, grönsaker, fisk och blommor.
Marko och Marko på ett torg i gamla staden
Mysigt att gå runt i gamla staden i Split

Vi hittade ett bra matställe inne i gamla staden där vi åt lunch. Inte alltid så lätt i turisttäta områden, men ett enkelt tips är att inte välja ett ställe som har bilder på maten i menyn. Ett annat är att titta tripadvisor om en har tillgång till internet. När vi såg detta ställe tyckte vi att det såg bra ut och googlade lite snabbt för att titta vad andra tyckte. Vi åt på Bokeria Kitchen & Wine, som hade 4,5 i betyg på Tripadvisor och 4,9 på facebook och massor av recensioner. Det var bra mat, bra service och vi gick mätta därifrån. Överlag rekommenderas att äta fiskrätter i Kroatien, men jag som är allergisk tog en Gourmet Burgare, blev dock avundsjuk på bordsgrannens pasta som såg utsökt ut. Dom två andra åt svärdfisk med morotspuré och var super nöjda. Deras desserter såg också goda ut, men vi började få lite tight om tid så det får bli nästa gång. För jag vill ha mer tid inne i Split, jag gillade centrum och nästa gång vill jag gå guidad tur och få lära mig mer om historien bakom.

Därefter satte vi oss på en fullsatt till sista säte (vi hamnade längst bak där vi tryckte ihop oss 5 stycken) och det var så dåligt med benutrymme, tyckte så synd om Marko som är 190 cm och har det trångt i vanliga fall med benutrymmet. Efter 2,5 h – 3 h när vi gjorde första stoppet så klev ganska många av och vi blev tre där längst bak istället. Denna buss var mer sliten än den vi åkte dit. Inga bälten och inga eluttag och det tog inte 5 h 45 min som det stod i tabellen utan 7 h och 30 min precis som åt andra hållet. Men vi lyssnade på sommarprat, beskådade ett åskoväder precis vid gränsen mellan Kroatien och Bosninen och tittade på blodmånen (månförmörkelsen) sista timmarna så tiden gick ändå ganska fort och vi stannade inte alls lika ofta eftersom dom flesta skulle hela vägen till Sarajevo och chaufförerna blev inte hungriga så inga extra stopp för det. Och vi hade redan innan räknat ut att det inte kommer gå så fort då vi redan gjort resan en gång. Sen var semestern slut och på lördagen reste vi ytterligare för att ta oss till flygplatsen och sen flyga hem.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.