Imorgon åker vi, första träningsresan med Reach Your Goal

Ibland går tiden så himlans fort. Imorgon åker vi till Kroatien. Vart tog tiden vägen? Känner mig lite smått stressad, har jag kommit ihåg allt? Är alla papper, träningspass, extra redskap, kläder och så vidare med eller uppskrivna på listan?

Jag brukar vara lite nojig när jag ska resa själv, men nu när jag är ansvarig så blir jag extra nojig. Vill inte glömma något, får absolut inte glömma vissa saker. Det blir nog bra, jag brukar få ordning på allt till slut, men alltid nojig inför. Kontrollbehovet är som allra störst.

Jobbar heldag idag, skönt då jag får något annat att tänka på. Har dock lagt in lite luckor där jag ska hinna med att fixa och trixa med det sista. Samt att en vill ju lämna studion i toppskick så en kommer hem till ett lugn. Så lite städ ska hinnas med. Är ni också sådana, städar innan ni åker iväg?

Imorgon är jag nog lugnare, när jag är bland färgglada hus och doften av havet.

Alltid är det något

Jag har ju skrivit tidigare om att jag gör en sömnutredning. Har väntat och väntat på min remiss, tjatat lite och så nu har jag fått den. Så idag fick jag vara och hämta en aktigraf. Ett armband som jag ska ha på armen i två veckor dygnet runt. Sen så ska jag sova över på sjukhuset samtidigt som jag är uppkopplad mot en massa maskiner. Maj som redan är så fullspäckat har fått ännu en grej. Men det känns ändå väldigt skönt, förhoppningsvis får jag äntligen svar på vad som ligger bakom min sömnproblematik. Men är det inte lite typiskt, att det alltid sammanfaller allt sådant här. Som tur var krockade det inte helt. Först tänkte jag att aktigrafen kanske blir helt missvisande då jag är på träningsresa och det är tre pass om dagen och så där. Men sen kom jag på att så ser ju typ min vardag ut här hemma också. Jag har flera PT-kunder och träningsgrupper om dagen så det blir nog ganska likvärdigt.

Är inte helt bra i min rygg heller. Trodde att det var på väg bort, men så när jag skulle ta av mig en strumpa i helgen så högg det till igen. Jag har haft problem i några veckor, men inte sagt det så högt. Min teori att om en inte säger det högt så finns inte problemet, lite så jag jobbar ibland. Så dumt, men så irriterande att det blev sämre igen. Lugnar mig inte ett dugg när det väntar en vecka med träning där jag är ansvarig. Ja alltid är det något.

Imorgon är det här utsikten från hotellet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.