23 Juni är vår dag, valborgskvällen 2009 möttes vi första gången och gjorde sådant intryck på varandra att ingen av oss kunde glömma den andre, så vi började träffas och skriva otroligt mycket på msn (det var tider det, msn tiden) och sen från någonstans här runt 23:e Juni 2009 har vi hängt ihop i ur och skur. Någonstans runt den 23:e juni bestämde vi oss för att vara vi, lite oklart med när det faktiskt var, så eftersom Marko hade någon dille på siffran 23 så fick det bli 23:e Juni. Det är 7 år sen. Ingen kan få mig så glad, så stolt, så upprymd eller så ledsen, att älska någon fullt ut är att blotta sina känslor.
Marko är den snällaste, raraste, knasigaste och vackraste människan jag träffat. Även om jag kan bli galen på när han bestämmer sig för att bara provocera och motsätta sig allt jag säger, bara för att få mig att reflektera över varför jag tycker som jag tycker så älskar jag också honom för det. Aldrig hade jag utvecklats som jag gjort, aldrig hade jag varit den jag är idag, om det inte vore för honom, han har lyft hela min värld och jag önskar att alla skulle få ha en Marko i sina liv. Han är min stora kärlek, min snälla ”Björn”, min trygga famn, mitt allt.
Vi har hunnit med en del under 7 år, tänkte lista några punkter och ge er möjligheten att titta i arkivet, bloggen är ju snart 10 år så det finns glimtar redan från starten på vår historia.
- Marko har haft praktik i USA under 4 veckor
- Jag har bott i USA i 3 månader (inte samma period som han var där)
- Jag tog studenten (ja vi träffades unga)
- Vi har gått på bal på ett slott (studentbalen)
- Bilsemster i Europa under 5 veckor
- Markos första charterresa var tillsammans med mig 2012 till Karpathos
- Firat Jul i New York
- Bilat till Bosnien och Kroatien
- Varit sambos i snart 3 år
- Gått oändligt många promenader tillsammans
- Tränat otroligt många träningspass tillsammans
- Bråkat om allt möjligt, typ vilket märke vi ska ha på ketchupen (Felix eller Heniz)
Bland massa massa annat såklart, men resorna både tillsammans och ifrån varandra är sådant man minns, det är sådant som också har fått oss att utvecklas både indivduellt och som par. Eftersom vi träffades när vi var så unga tror jag det varit viktigt för oss att vi inte stressade in i samboskapet utan låtit varandra växa och göra det vi vill. Det blir lätt att man begränsar både sig själv och varandra på grund av att kärleken är så stark och att det faktiskt är jobbigt att vara ifrån varandra. Bland det finaste Marko sagt till mig när jag tvekade på USA var ”Vad är 3 månader om 40 år, vi har hela livet sen tillsammans”. De orden gjorde att det kändes mycket lättare och var precis vad jag behövde höra. Det är sådan han är, säger sådant man behöver höra på ett klokt och bra sätt.
Vad underbart! Länge leve kärleken <3
Kram Helén
Vilka år ni har haft tillsammans! Jag tycker det är coolt hur det bara kan bli 2 sådär, från ett ögonblick typ.