Senaste halvåret har jag under olika tillfällen och av olika personer fått frågan om jag gått ner i vikt. Ibland som ett konstaterande, ibland som en orolig fråga. Svaret på frågan är ja, jag har gått ner några kilon. Det är toppen att jag har vänner som ser efter mig, men jag undrar var dessa frågor var när jag var stressad och mådde dåligt och la på mig flera kilon och slukade godsaker som besatt och sov dåligt? Jag vet inte exakt vad jag väger idag då vi inte har någon våg hemma, men jag vet att jag inte väger mindre än vad jag gjorde innan jag blev stressad och började lägga på mig vikt. Nu börjar jag vara på banan igen, mindre dålig stress, ett bättre förhållande till godsaker och bättre sömn, en bättre balans i vardagen helt enkelt. Då svarar kroppen också med att gå ner i vikt, jag tränar mindre nu än vad jag gjorde då, men dålig sömn och dålig mat i kombination med mycket träning ger inte viktnedgång, det gäller att ha alla bitarna, balansen som jag brukar tjata om.

 

Det är mer socialt accepterat att påpeka en viktnedgång än en viktuppgång. Det kan jag tycka är synd. Jag hade behövt ha någon som vågade lyfta frågan varför jag börjat gå upp i vikt. Snabb viktuppgång precis som snabb viktnedgång är något som jag anser vi som medmänniskor bör uppmärksamma. Visa att vi bryr oss. Ofta finns det en bakomliggande orsak, kanske har man inte reflekterat över det ännu själv, kanske vågar man inte berätta, men om någon frågar så kanske man vågar öppna upp sig eller reflekterar över sin situation. För en snabb viktuppgång kan ha orsaker i en psykisk ohälsa precis som en snabb viktnedgång, det kan helt enkelt vara ett tecken på att man behöver hjälp. Det är synd att vikt är ett så känsligt ämne, det är ju bara en siffra och vi alla har olika förutsättningar. Det skulle vara så mycket lättare om det inte var så känsligt att diskutera utan att bli uppfattad som så dömande, ett sätt mer likt som vi diskuterar olikheter med hår, lockigt, rakt, tjockt, tunt, många virvlar osv. 

 

Hur resonerar ni? Jag vet själv att jag oftare frågat om en person gått ner i vikt än upp. Det är ju vi själva som skapat en skam kring viktuppgång genom samhällets ideal, men om vi aktivt jobbar mot att ta bort skammen och accepterar att vi alla är olika, så kanske det skulle bli lättare att lyfta frågan kring en snabb viktuppgång och på så vis kunna hjälpa människor innan det går för långt? För en snabb viktuppgång är inte hälsosam.