Vilken pärs!

Vilken nervkittlande 5 mil! Hoppades och hoppades på att Johan skulle orka hela vägen, stakade lite där på slutet framför tv:n för jag var så inne i loppet och det höll! Äntligen höll han hela vägen och äntligen blev det ett guld! Men nervös var jag, kunde inte ens förmå mig att lämna soffan under hela loppet då jag inte ville missa en sekund, det kan ju förändras så fort. Pust, nu har adrenalinet sjunkit lite så då kan man ta sig upp ur soffan igen. Haha tänka sig hur andras idrottsprestationer kan påverka en, Moa Hjelmers brons på morgonen var också en utpumpning av energi, jag är helt hopplös, kanske lika bra att jag inte sattsade på sportkommentator, hade ju aldrig kunnat sansa mig! ;)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.