Intervallers förmåga att få mig att må bra

Det är försäsong just nu. Det betyder uppbyggnad och göra kroppen redo för tävlingssäsong. Därav kör vi en del intervaller just nu på träningarna. Intervaller och konditionsträning har jag haft en högre tröskel för under senaste året. Jag har kört det mellan varven, men inte känt suget riktigt sådär mycket som jag brukar. Därav har min kondition sakta men säkert haft en tydlig kurva neråt. Ju längre neråt på denna kurva jag hamnat ju högre har tröskeln växt sig. Men nu när jag har lite draghjälp med att en tid varje vecka så finns möjligheten att köra det tillsammans med andra så har jag helt enkelt lagt om mitt schema och prioriterar mina intervaller.

Intervaller och varför det är så bra

Det jobbiga med att komma igång och träna något som en inte tränat på ett tag är att en lätt jämför med hur det en gång varit. Jag är inget undantag. Det är så klart inte roligt när kroppen inte svarar som en är van vid, när det tar emot mycket tidigare än vad en är van vid och en flåsar som en tok efter 5 minuter. Men känslan efteråt förlåter allt. Det finns banne mig inget som känslan efter ett tufft intervallpass. Pass numer två fokuserade jag därför på känslan efteråt eftersom det fanns lite färskare i minnet. Samt försökte påminna mig om hur skönt det kommer vara när intervallerna börjar ge resultat för då kommer inte allt kännas så tungt (hehe halvsanning det där, men alla metoder är bra metoder när en vill komma igång igen). Och en fördel med att vara otränad (jag är otränad konditionsmässigt jämfört med hur det varit tidigare och jämför mig bara med mig själv) är att en får och känner resultat väldigt snabbt av träningen. Jag har kört uppbyggnad i en månad nu och ser att vilopulsen har sjunkit (tecken på att konditionen förbättras). Jag orkar trycka på i högre tempo utan att bilda mjölksyra lika fort och jag återhämtar mig bättre mellan intervallerna. Härligt! Så nu känns det verkligen värt det och vore det inte för att jag har små känningar i mina benhinnor skulle jag kunna tänka mig springa varje dag, men förnuftet bromsar, har ju ändå ett jobb som ställer en del krav på att min kropp fungerar.

Intervaller med släde

Igår körde vi för övrigt intervaller med släde bland annat. Vi drog på oss som en ryggsäck där släden med en rem satt fast och sen sprang vi 40 meter med släden släpandes efter. Tog av oss släden gick 20 meter och sen vände för att springa 60 meter utan släde. Detta gjorde vi 8 gånger. Jag tänkte detta kommer ju inte ens bli jobbigt efter två första. Efter tredje så började det kännas och sen var det bara att fokusera på att det var en mindre för varje tur! Men kul var det, även om det kanske mest låter jobbigt. Bra sätt att jobba med att få upp knäna och hålla bålen stark och stabil. Det finns ju så otroligt många olika sätt att köra intervaller på och det är också en del till att jag gillar träningsformen så galet mycket. 2018 kanske blir året där jag hittar tillbaka till löparglädjen? I alla fall intervalllöpningen ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *