December blev hektiskt som alltid. En kan ju tycka att jag borde lära mig, men det slår alltid till med full kraft även om schemat ser tomt ut. I år mer än någonsin med alla outnyttjade friskvårdspengar på grund av pandemin. Januari har fortsatt i ganska högt tempo. Denna gång har jag dock prioriterat tiden för min egen träning och återhämtning. Inte tummat på den delen och det känns otroligt skönt. Så något har jag lärt mig genom åren.

Nytt personbästa i Marklyft

Jag började köra mitt egna träningsupplägg Styrkeprogrammet i slutet på November. Och om jag får säga det själv, jäklar vad bra jag är på att lägga upp en hållbar progression. För jag inledde året med ett nytt personbästa i marklyft. 120 kg gick upp smärtfritt och jag tror det finns en del till kilon att hämta. Men efter att jag drog ryggen för två år sen när jag inte kunde nöja mig med ett PB utan höjde och då drog ryggen så får ett PB per försök räcka.

100 kg i knäböj

Mitt mål i hur många år har varit att klara den där magiska gränsen på 100 kg i knäböj. Jag har stampat omkring vid 80-85 kg och förra året klarade jag 90, 95 samt 97,5 kg men 100, gick inte. Men nu har jag klarat gränsen. Nu är jag en 100 kg knäböjare! Min glädje när jag klarade det var enorm. Bästa känslan var att det var ju inte ens tungt! Ja jo visst 100 kg känns, men jag studsade upp vikten och jag har känt det på senaste när jag har testat. Det har funnits där för 100 kg har inte känts så blytungt som jag minns 80 kg kändes första gången. Så styrkan har inte varit problemet, problemet har varit hjärnspöken. Det har mentalt helt enkelt varit en spärr. Så jag är enormt glad att det äntligen gick. Jag hoppade och studsade, grät några glädjetårar och kände mig så stark. Kanske för att jag haft detta som mål i så många år och nu äntligen nådde jag målet. Ibland tar det längre tid än vad en trott men jag är så otroligt glad att jag fortsatt kämpa.

Starkare än någonsin

Så nu är jag mitt starkaste jag. Det känns verkligen som att det hänt något i kroppen senaste året. Jag känner mig så otroligt stark och stabil. Jag känner mig också väldigt orädd att testa nya rörelser eller orädd är fel ord, jag känner mig självsäker i att testa nya rörelser. Att hänga upp och ner som jag tyckt varit omöjligt och läskigt och aldrig klarat av testade jag och klarade på andra försöket och det kändes ” Klart att jag klarar det där”. Den känslan är så skön.

En tjej i fotbollslaget skadade sitt knä på en träning och vi behövde hjälpa henne av planen. Jag lyfte upp henne och bar av henne och gjorde ett utfallssteg när jag satte ner henne och det var bara självklart. Jag tvekade inte på om jag skulle orka henne, det kändes bara helt naturligt och enkelt. Det är känslan jag älskar just nu, att jag inte behöver fundera på om jag klarar saker i vardagen. Jag är så pass stark att det mesta som dyker upp bara löser sig. När jag lyfte av den här tjejen i laget så tänkte jag, det här är min motivation till att vara stark. Att vara stark i vardagshändelser, stora som små, det är en riktigt go känsla.

En stark start på året

Så nu tar jag med mig denna starka start på året. Mitt starkaste jag och med den känslan hoppas jag att 2021 kan bli ett riktigt kanon år. Efter allt som inte blev och allt som pausades under 2020 så hoppas jag att dessa personbästan på något sätt kan vara en fingervisning om hur året kommer bli ;)