Japp i tisdags kom det jag förstod skulle komma redan i slutet på förra veckan. Nya restriktioner och allmänna råd från folkhälsomyndigheten även i Örebro Län. Det var ju väntat när en följt utvecklingen och sett smittspridningen ökat så bara att ställa om och göra det bästa av situationen. Det känns både lättare och tuffare än i våras. Jag har mina onlineträningsprogram som jag byggde ihop i våras och somras i min onlineshop, jag erbjuder PT via videolänk så jag behöver inte sätta mig och jobba på lösningar på samma sätt som i våras. Det finns lite möjligheter för att kunna bedriva lite av verksamheten online.
Skillnaden nu är att jag sen jag började köra mitt företag på heltid för 5 år sen alltid varit fullbokad i november och december. Det har varit mina mest lönsamma månader och jag hade hoppats att det skulle vara så i år också. Att jag skulle få komma ifatt lite efter många svajiga månader. Det har gått upp och ner i bokningar sen corona gjorde intåg och inget känns logiskt. Även om bokningarna ökat så har inte den där friskvårdsboomen riktigt slagit till, tiden är ju nu när alla ska använda sina friskvårdspengar. Det löser sig säkert, men jag går in i denna period av hårdare restriktioner med en betydligt mindre buffert än i våras och i den tid när jag brukar bygga upp min buffert. Det gör att jag är lite mer orolig inför våren.
Samtidigt tycker jag på något vis att det hade varit bättre att Sverige bara stängde ner, att staten vågade ta på sig det ekonomiska ansvaret. För just nu är det jobbigt att driva företag. Människor uppmanas att vara hemma och inte umgås eller träffa personer utanför sin familj. Men samtidigt får jag som företag ha öppet, men har ansvaret att det ska kunna ske så smittsäkert som möjligt. Det känns som dubbla budskap och är lite förvirrande. Jag känner stor press på att göra rätt för mig, men det är svårt när en bedriver en verksamhet med kroppskontakt, men väljer människor att boka in sig så tänker jag att vi har ett gemensamt ansvar jag och mina kunder. Jag fortsätter vara otroligt noga med hygien, flyttar viss verksamhet utomhus, en del online och minskar ner mina egna sociala kontakter till extremt få för att minska risken att jag blir smittad och på så vis kan smitta någon annan. Den som följer mig på instagram vet att jag oroar mig nästan ohälsosamt mycket mellan varven för att smitta. Men vi alla ha ansvar och jag hoppas verkligen att alla tar sitt ansvar tillsammans, jag gör allt jag kan i alla fall utifrån dom förutsättningar jag har.
Hur känner ni kring allt detta och hur påverkas ni?
Är så innerligt trött på allt som har med covid-19 att göra. Orkar inte mer, påverkar mig enormt också. Jobb och privat. Högsta önskan är att det ska försvinna bums.
Oja, förstår det, verkligen en önskar ju se ett ljus i tunneln nu känns det nästan som en kastades tillbaka igen.