Ibland kan en sådan liten sak som att bara byta träningsmiljö ge en otrolig kick i träningsmotivationen. I lördags åkte vi till Vingåker och tränade, ja alltså vi åkte inte enbart för att träna, men vi passade på när vi ändå var i krokarna. Gymmet där Marko en gång i tiden kom igång med sin träning på regelbunden basis. Det är ett litet, men välutrustat gym. Väldigt mycket finare färger än byggar/källargymmet där jag tränar. Så ni kommer nog få se en del bilder härifrån (kan hända att jag har en hel del på kameran). Pratade med Clara om hur omöjligt det i princip är att ta bra bilder på gymmet vi tränar på, då ljuset är dåligt och färgerna är grått och grönt (problem en kan ha när en driver träningsblogg). Jag tränar inte för att fota, men när en driver en träningsblogg är det skönt om en kan ta någon vettig bild när en tränar eller har tränat klart. Nu tar jag ju bilder där i alla fall, men ibland (eller väldigt ofta) så blir bilderna så fula att jag inte använder dom.
Två timmars träning
Jag gillar gymmet i Vingåker, det finns en del grejer där som väcker min träningsmotivation. Så som en träningsbur. Ni vet en sådan där ställning som har en massa olika funktioner och är anpassat för funktionell träning. Även om jag inte använder all utrustning så gillar jag att det finns möjlighet till att leka av sig. Jag gillar det lekfulla i träning. Denna gång var jag förberedd. Eftersom jag vet hur ivrig jag brukar bli när jag är där och få lust att träna allt möjligt så var jag redo för ett helkroppspass. Grabbarna (Marko och hans bror) körde sitt race med tunga lyft och böj och sånt och jag gick loss som en duracellkanin på det jag tycker är roligast. Hopp, studs, leka lite i buren, mer hopp, lite mer studs och så vidare i två timmar! Vi brukar inte träna mer än ca 1 timme någon gång 1½, men plötsligt hade tiden bara sprungit iväg och det var inte konstigt att vi började bli lite hungriga. Ett tips: Är du i Vingåker och vill träna, men gymmet är obemannat så kan en lösa inträde via kiosken vid station.
Mer tid i luften än på golvet
Ibland kan en undra hur mycket tid jag spenderar på golvet jämfört med i luften. Jag har verkligen gått banans på det här med att hoppa. Det är ett roligare moment än att lyfta vikter och stänger som jag förut sysslade med. Hoppen blir utmanande och tunga, men den där känslan av frihet när en hoppar så högt en kan är så härlig. Variation förnöjer, men just nu blir det mest hoppsihoppsi. Några riktigt tunga hopp kan ni se nedanför.
