Så var dagen här, dagen när jag gjorde premiär som Coreinstruktör, tanken var att jag skulle ha kört förra veckan, men på grund av min överansträngning så kunde jag inte vilket kändes otroligt trist, men efter mycket vila så känns knät okej. Jag har kört igenom Coren några gånger med Sturehov, vilket känns otroligt skönt, men idag var det premiär på bokningsbart pass. Så där lagom en timme innan så kände jag hur nervositeten smög sig på, antalet bokningar till passet steg.
En av mina svaga punkter är min svaga bål och jag behöver jobba upp den. Dock vet vi ju alla att det är roligare att träna det vi är bra på och det andra är lätt att prioritera bort när det är ont om tid. Lösningen på det problemet blev att utbilda sig till Coreinstruktör för då måste jag träna bålen, då kan jag inte ha några lama ursäkter. Att det dessutom är en koncept klass innebär att passet är uppbyggt i takt till musiken och förkoreograferat vilket är en utmaning i sig när jag är näst intill tondöv och därmed rätt så taktlös. Något som jag tror på är att för att jag ska utvecklas så måste jag kliva utanför min komfortzon, om jag ska kunna motivera andra till att kliva utanför sin zon så måste jag också göra det. Det bästa av allt är att det känns otroligt bra när det är gjort även om jag haft en del ångest innan så känns det så värt det. Nu kan det bara bli bättre och jag kommer bli starkare både fysiskt och psykiskt av det här. Så härlig start på veckan.
va kul
Kändes det bra efter passet ?