Här om veckan fick jag frågan, Har du alltid brunnit så här mycket för träning? Frågan gjorde mig lite ställd för jag visste inte direkt vad jag skulle svara, jag har inte funderat på det. Nu har jag funderat ganska mycket på det och funderat på när började jag egentligen brinna för träning? 

 

Jag har alltid sysslat med någon idrott, men mitt intresse väcktes när jag gick i sexan, jag kommer ihåg att det efter jul någon gång var något slags tema och kickoff för mer rörelse i skolan. Vi fick gå på föreläsningar om kost, fysisk aktivitet och så fick vi välja olika idrotter som vi fick utöva och sen fick vi även testa på tennis en gång i veckan under en tid. Jag minns inte riktigt om allt det hörde ihop, men det var där med föreläsningarna som jag sögs in i det här med att träna. Jag började med att varje dag spendera minst 30 minuter ute på gården och göra något aktivt istället för att sitta vid datorn/tv/läsa, jag tränade mest fotboll såklart, jonglera med bollen, passa mot en vägg, bygga upp banor som jag skulle dribbla igenom osv. Det var viktigt med friskluft och 30 minuters aktivitet om dagen snappade jag upp och levde efter. 

 

Under högstadiet kom det andra intressen, plus att jag valde fotbollsprofil så jag fick fotbollsträning två gånger i veckan i skolan och tre gånger i veckan med laget plus matcher och vanliga idrottslektioner så jag kände väl att jag fick bra med träning i alla fall utan de där 30 minutrarna. Jag gick även någon ledarskapsutbildning inom fotbollen via fotbollsprofilen (hade glömt bort det tills förra året då jag hittade intyget), plus kunskap kring kost, teori, hjärt & lungräddning, tejpning och säkert massa mer som jag gömt där inne i bakhuvudet. 

 

Gymnasie tiden var nog min inaktivaste tid, jag tränade fotboll, gymmade mellan varven (försäsong och skadeperioder) men jag läste väldigt mycket om kost, hälsa och träning. Min mamma har alltid varit väldigt intresserad av hälsa och kost så det har alltid funnits tidningar om det hemma och hon har pratat om saker hon läst på internet och i böcker så där tror jag mycket av intresset också kommer ifrån. Själva intresset har alltså funnits med väldigt länge, men det är inte fören jag började läsa min första kurs på distans om idrottsskador som jag insåg hur mycket jag verkligen brinner för det här med träning och därefter så har jag levt ut mitt intresse och det är en naturlig del av mitt liv, min passion helt enkelt.