En blick bakåt

Det är inte så ofta som jag blickar tillbaka i mitt eget arkiv, men jag har tittat tillbaka lite nu speciellt från början då bloggen skapades 2006, bara gjort det en gång tidigare tror jag. Stod skrivet någonstans att bloggen skapades eftersom jag ville visa vem jag var på insidan och när jag läser kan jag skratta åt mina vardagsbekymmer och knäppa tankar men även bli imponerad. Mycket handlar om studier och fotboll, väldigt mycket fotboll! Men det finns även andra djupare funderingar. Det känns så långt bort och ändå så nära, jag har glömt bort att jag hade så mycket tankar och funderingar på livet och omvärlden! 
 
Men det är svårt när människors största problem verkar vara 
vilka kläder de ska ha på sig och hur de ska bete sig om de 
ska skratta lr inte om de ska ha si lr så mkt smink. Ska jag börja 
sola lr är jag tillräckligt brun, har jag pengar till det. Så töntiga problem
vi har större problem runt om i världen, men ingen verkar bry sig. Varför 
är ni så egoistiska och självberoende? Jag menar inte att man inte 
får sminka sig lr köpa nya kläder, men man behöver inte överdriva.
Jag skulle inte vilja att en kille bara vill börja snacka med mig pga 
mitt utseende, det är så ytligt, jag vill ha en kille som gillar mig som 
person. Utseendet och insidan har ju inte speciellt mkt gemensamt. 

En tanke som slog mig är att tänk om alla dessa kändisar som är 
mångmiljonärer skulle sattsa sina pengar på fattigdomen i afrika 
lr miljöproblemen på jorden lr liknande. De kan inte göra allt men 
tänk så mkt pengar de sätter på kläder, bilar, smink, fester m,m 
istället för att rädda vår framtid våra barns, barnbarns och barnbaranbarns 
framtid visst vi kanske klarar oss utan problem men de då? Ska 
de behöva lida pga oss?

usch orkar inte tänka mer på detta blir bara mer deppig :/

 
Annat som jag skrivit: 
Jag anser att största problemet i världen inte är miljön eller fattigdomen. Problemet enligt mig är människans ego. 
Så här såg femtonåriga jag ut, (på den tiden när jag färgade håret brunt) 
 
Jag imponeras över mig själv, jag håller fortfarande med om att största problemet är människans ego, jag tycker fortfarande att många skulle kunna göra mycket mer än att bara tänka på sig själva, men jag har inte ångest om kvällarna över det som jag hade då, jag försöker göra det jag kan, påverka det som jag kan påverka och i framtiden hoppas jag kunna göra ännu mer.
 
Jag blir lite stolt över mig själv, nästan så jag skulle vilja ha tillbaka lite förstånd från mitt femtonåriga jag. Samtidigt blir jag glad att jag inte är så osäker och vilsen som jag var då och som kanske många femtonåringar är, men jag tog mig igenom det! Genom att utmana mig själv har jag kommit väldigt långt från den där enorma osäkerheten och tror på mig själv även om det är en bit jag behöver jobba med ständigt. Jag läser och lär av mig själv och vad jag uttryckt för sju år sen. Alla borde egentligen föra en dagbok eller något för det är så mycket som glöms bort med tiden och det är så otroligt lärorikt för en själv att läsa om hur tankarna gick några år tillbaka i tiden, att inse att man utvecklas och lär sig, men även kanske behöver fundera på sina värderingar som man har. Har massor av dagböcker med kanske mer djupgående och personligare tankar undangömda någonstans som jag nog ska leta fram och bläddra i ;) 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.