Rastlösheten har börjat krypa inom mig, jag har inte tränat på en vecka och jag längtar efter att få svettas och få känna mig stark. Det är kraftiga variationer i min smärta i svanskotan vilket gör att jag inte alls har någon anning om när jag kan vara smärtfri. Jag hoppas innerligt att det är snart. Rastlösheten behövde lite utspel så jag gick lös med såpavattnet och har städat hela lägenheten till och med skurhinken åkte fram så nu luktar det riktigt gott här inne och riktigt skiner och glittrar (nästan iaf).

Hoppas Sverige gör ett till mål i matchen, har lyckats missa alla mål inklusive tjeckiens, hur det gått till är en bra fråga ;)