En olycka

När jag kom hem från skolan idag var det ett gäng smått chockade tjejer som
satt i hallen. Tre av dem fyra hade krockat på morgonen, eller två av dem hade
krockat och min syster yster väjde men vurpade med sin moped. Solen var riktigt
jobbig imorse och ställde till sikten för dem. Skönt nog så har alla klarat sig bra
med ”endast” blåmärken och ömma kroppar. Den ena mopeden är helkvaddad
och den andra lite repig. Det hände redan på morgonen så ingen skola för dem
idag utan dem blev sittande på akuten istället. Riktigt otäkt när man hör deras
berättelse och jag blir så otroligt arg på personen dem krockade med.

Visst att det var tjejernas fel, men man kan ju i alla fall försöka vara lite
omtänksam, dem var ju chockade och hade ju ont, verkar som hon endast
brydde sig om sin bil och att komma iväg så fort som möjligt därifrån. Trögot ringde
inte ens polisen. Något man ska göra så fort det är personskador! Hon verkade inte
alls bry sig om tjejerna. Så otroligt dålig stil och sen hör man att det fanns lärare
som skrattat ”flinat” när tjejerna varit till skolan för att säga att dem mår bra. Hur
fungerar människors hjärnor har dem inget samvete inget medlidande? Vuxna männsikor!?
Jag är glad att alla mår bra och att det inte blev något allvarligare. Usch och fy vad
obehagligt det är med olyckor.

Ska försöka få klart mina läxor sen ska jag gå och köpa något gott till min syster <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.