Hur ser dina träningspass ut? Är det alltid full fart, blodsmak i munnen och kippande efter andan? Ibland är det bra att bara stanna upp och njuta en stund. Jag som älskar att tävla har en tendens till att göra varje träningspass till en tävling. Det har sina fördelar då jag är bra på att driva på och utmana mig själv. Det är en metod som kan locka fram massvis med motivation, tävling? Visst jag kör. Men det finns också nackdelar.

Tillåt dig att njuta

Det är lätt att tro att ett löppass måste innebära att en springer hela tiden. Det var min bild av ett ”riktigt löppass” väldigt länge. Idag ser jag det annorlunda. En runda där jag springer i behagligt tempo och inte 92% av maxpuls i en timme ger en lite skönare känsla direkt efteråt. En runda där jag tillåter mig att stanna och titta på vackra vyer eller bara ta ett selfiestopp är också en träningsrunda. För vissa är det självklart, men för oss med tävlingsdjävulen på axeln är det tuffare. Jag uppskattar löpningen mer när jag varierar mellan passen med blodsmak i munnen och mjölksyra i benen och njutrundor. En måste inte alltid försöka nå PB och av olika slag. Det är absolut bra att ta fram som motivationsmetod men inte varje pass. Både kropp och själ mår bra av att inte alltid ha måstet att prestera. Plus att det tröskeln inte blir lika hög att utföra ett träningspass om en inte alltid tänker att en måste ta ut sig totalt. Rörelse är bra och all rörelse är bättre än ingen rörelse.