I flera år har jag tyckt att tiden gått så otroligt fort, alldeles för fort. Men i år hände något, eller rättare sagt jag tog ett mer aktivt beslut att försöka ta vara på tiden mer. Men så kom hösten, vi köpte lägenhet, det blev renovering, packa, flytta och allt därtill. Plötsligt kändes det inte alls som att jag var i ”fas” i livet och känslan av att tiden bara springer förbi har bara ökat och ökat. Om jag ska vara ärlig känns det som att det var 1 december igår och jag precis julpyntat och nu är det bara två dagar kvar till julafton, vart tog december vägen?

En skön insikt är att veta att jag har förmågan att ”sakta” ner tiden. Så nu har jag två veckor där jag inte ska jobba så många av dagarna. Inte med kunder i alla fall, men har planerat för att göra lite planeringsjobb. Strukturera upp lite, fördelen när det blir så här kaosigt är att en snabbt märker var det finns brister i ens rutiner. Genom åren har jag strukturerat upp system och rutiner för olika arbetsuppgifter, men en del saker har fått ”en quick fix” lösning, jag har tänkt att jag ska göra det bättre/effektivare eller smartare, men gör en enklare snabbare lösning tillfälligt för att jag har tid att det tar lite tid. En dum vana jag har, för det straffar mig när jag sedan inte har tid att det tar lite tid att lösa vissa saker. Så jag tänker helt enkelt att jag ska organisera mig lite så att jag kan göra samma saker lite effektivare, kanske lite bättre och på så vis återskapa lite balans mellan arbetstid och fritid och en känsla av att jag har kontroll. Känslan av att ha kontroll gör att jag känner att tiden inte springer iväg. Känslan av att jag hinner med det jag vill fylla mitt liv med. Men det kräver också att en aktivt prioriterar rätt, det har jag inte riktigt gjort eller skapat möjlighet för att göra under hösten.

Gjorde 12 timmar på studion i fredags, inte optimalt. Jag älskar mitt jobb, men 12 timmars arbetsdagar är inte att föredra. Jag hade kunder fram till kl 14 sen spenderade jag ett antal timmar till att tvätta, städa, sortera papper från september (!) som låg i högar på skrivbordet och väntade på att hamna i sin pärm. Svara på mejl, göra listor på vad som behöver göras för aldrig kommer en på så mycket som när en börjar fixa. Fakturerade och tog emot kunder som skulle använda sina friskvårdspengar till klippkort. Det är ju nämligen så att november och december är tiden på året när flest människor utnyttjar sina friskvårdspengar. Framförallt sista arbetsveckan innan julledigheten. I år tror jag var något slags rekord i sista minuten frågor. Har svarat på mejl, dm och sms dygnet runt senaste veckan känns det som. För en vill ju svara snabbt för dessa människor vill ju utnyttja sina pengar och svarar en inte så går dom ju någon annanstans. Så en prioritering från min sida, hade ju kunnat låta bli att svara. Men jag har valt att svara och försöka svara snabbt.

Jag har dock fått betala för att jag sprungit runt som en yr höna och haft alldeles för mycket för mig. Kände på fredagen att min näsa började bli täppt, körde med coldzyme men igår när jag vaknade så var energikontot på 0 och förkylningen ett faktum. Känner mig dock oförskämt mycket piggare idag, nästan så det känns som ett mirakel. Så jag har ett starkt hopp om att kanske kunna unna mig ett träningspass imorgon på morgonen. Jag älskar ju morgonträning så att få unna sig något sådant när en är ledig känns lockande. Hade ju tänkt att jag skulle träna lite mer nu när jag ska jobba lite mindre, då finns ju både tid och ork till det. Så två dagar i sjukstuga var ju inte vad jag önskat mig. Har dock lyssnat på kroppen eller igår fungerade inte min hjärna alls så fanns inte så mycket val. Datorn fick ligga stängd även om jag hade som ursprungsplan att jobba lite under helgen. Ibland blir det inte som en önskar eller tänkt helt enkelt.

Känner mig dock redo för julen, hade inte köpt en julklapp i fredags, men hade i alla fall bestämt vad jag skulle köpa. Så igår och idag har den här trötta förkylningszombien besökt Marieberg och idag centrum för lite julshopping. Under kvällen blev det inslagning framför julfilm och nu ligger alla julklappar inslagna (utom en, som ska fixas imorgon, men inget som ska köpas, utan fixas) och hittade även en juloutfit till mig själv. Jag köper otroligt sällan nya vardagskläder, råkar alltid bli så att jag prioriterar träningskläder. Så nu är jag redo för julen och imorgon åker vi till Katrineholm och familjen. Juldagen firar vi alltid hos Markos familj. Eftersom Markos familj är från Bosnien så firar dom 25:e. Perfekt för oss då vi alltid kan fira med våra familjer på ”rätt” dag och tillsammans. Smidigt!