Mitt värsta träningsminne

Den här veckan handlar det om värsta träningsminnen i bloggnätverket som jag är med i. Ett lite roligt inslag tycker jag. Om det inte vore för att jag har sådan sjuk träningsabstinens med mina nästan två veckor utan träning så hade jag säkert haft super lätt att hitta ett lite mindre roligt träningsminne. Så är inte fallet nu eftersom träning just nu bara känns som lycka och inlindat i rosa moln, så jag har fått tänka till ordentligt för att hitta något minne som inte är så roligt. 
 
Efter lite funderande kom jag på ett minne. En löptur i spåret en sommarkväll där jag när jag är så långt hemifrån jag bara kan komma under min runda (självklart) känner hur jag blir nödig. Ni vet löparmage! Sprang som tur var i skogen, så lämnar spåret och hoppar in i skogen och försöker hitta en bra plats (nöden har ingen lag). Dock så släpper krampen så jag behöver inte utföra mina behov där i skogen utan kan hopp ut ur skogen igen. Då inser jag att det sitter typ 20 myggor på min kropp, hade enbart linne och shorts eftersom det var en ganska varm sommarkväll. Skuttar och hoppar, slår och sparkar runt om mig för att bli av med odjuren. Gick hem med rädsla att få tillbaka magkramperna och dagen efter hade jag dessutom ett 10-tal nya myggbett. Inte en sådan lyckad löptur.. 
 
Har ni några otrevliga träningsminnen? Victoria bjuder också på sitt värsta träningsminne idag. 
En bild från en mycket trevligare runda. 

12 reaktioner på ”Mitt värsta träningsminne

  1. Hehe, har tack och lov sluppit "gå" i skogen, och bävar för den dagen… Antar att den kommer förr eller senare. Igår såg jag iaf en löpare uträtta några behov i bland träden, svårt att missa då han hade neongul jacka på sig! :D

    1. Haha stackaren, ja fy, nöden har ju ingen lag, men helst vill man ju slippa. Det var galet vilka kramper, hade tur att det gav med sig även om jag fick några myggbett.

  2. Haha, åh, jag har faktiskt i panik fått ringa min sambo och bara: "Du måste hämta mej NU!!" av den anledningen, när jag varit ute och sprungit. Speciellt på sommaren är en ju så utsatt också, små kläder och liksom inget att dölja en ..eh..olycka med.. Haha, nu låter det som om detta händer mej jämt. Det har hänt EN gång :-D

  3. haha! Löparmage värst av allt! Myggor också för den delen. Jag kan säga som så att jag lämnat ett par trosor i skogen i Leksand när nöden inte hade någon lag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.