För mindre än tre veckor sen fick vi veta att min faster hade långt gången cancer. Jag förstod då att hon inte skulle finnas med oss så länge till, men jag trodde att vi skulle få ha henne med oss ett halvår eller så. I fredags kände jag att jag ville ringa henne för att prata, min magkänslan sa mig att det kanske skulle vara försent snart. Tyvärr var hon redan då så dålig att hon inte orkade prata så jag pratade med min kusin och fick veta att det inte var så länge kvar. Igår kväll orkade inte min älskade fasters hjärta mer. Det gör ont i hjärtat av sorg. Jag tänker på mina kusiner som förlorat sin mamma. På pappa och hans syskon som förlorat sin syster och alla andra som fanns runt henne. Världen är orättvis och om det är något som jag lärt mig här i livet är det att man aldrig vet hur länge man får ha sina nära runt sig så ta hand om varandra!

Jag kommer minnas min faster med glädje hennes mms med bilder på hennes underbara barnbarn, timmarna på isen om påskhelgerna när vi pimplade och i natt ska jag sova i raggsockorna som hon stickat till mig med mina favorit färger.

Älskade faster vila i frid <3