Jag har efter mycket velande, mycket funderande och tänkande tillsist bestämt mig för att åka till USA, Ohio den 20 september. Det känns väldigt spännande, jag ska börja med tre månader och se hur det känns, sen vara hemma över jul och nyår sen får vi se hur jag gör till våren, men det får avgöras då, nu är i alla fall hösten bestämd och mina flygbiljetter är bokade och det känns helt overkligt att jag ska flyga över hela atlanten alldeles själv :O Anledningen till mitt velande stavas kärlek så klart, men om jag inte skulle tagit chansen så vet jag att jag hade ångrat mig i framtiden.
Det är en ganska skön magkänsla som infunnit sig i min mage nu när allt är klart, istället för att ha ångest och vela fram och tillbaka varje dag och inte kunna sluta fundera på hur man ska göra så vet jag nu vad som kommer att ske under en liten del av min framtid i alla fall :) Nu blir det nya utmaningar och nya äventyr som väntar och det känns så mycket roligare än att behöva plugga som man gjort alldeles för många år i rad ;)
åååh fyfan vad roligt! du är modig, jag hade antagligen inte vågat. iiih! :D
…och nu blev jag sjukt nyfiken på det här. au-pair eller? tell me! :D
hehe.. ja lite läskigt är det att åka iväg så långt hemifrån, jag ska åka till mina släktingar typ som Au pair men jag åker på turistvisum och då får man egentligen inte tjäna några pengar när man är där, men allt är i princip upplagt precis som om jag skulle åka som au pair bara kortare tid får ju bara vara i USA 90 dagar åt gången om man åker på turist visum ;)
aaaahaaaaa! ååh, vad kul! jag vill också, blev sugen nu haha ^^
Jag sitter i precis samma sits! Vill också till USA som Au Pair, men skulle inte kunna vara borta ett år från Sonny! Men du verkar ju ha det lite lättare med tanke på att du hade släktingar där och inte behövde vara där ett helt år på en gång! Buhu, skulle va så himla coolt att åka!
Matilda: det känns som det kommer bli riktigt roligt :) hihi åk du också ;)
Cissi: Förstår att du inte vill åka ifrån Sonny, jag tänkte åka som au pair via förmedling först, men sen la jag ner det för ville inte åka ifrån Marko kändes helt omöjligt, men nu när jag fick den här möjligheten och att få vara tre månader åt gången så känns det lite lättare (men det känns inte roligt att åka ifrån honom ändå) så jag hade verkligen tur som ändå kan åka och uppfylla min dröm som jag haft sen jag var tio år och ändå inte behöva vara hemifrån ett helt år :) Det är synd att man inte kan åka kortare perioder med au pair förmedlingar :(
Jag håller med! Skulle vara enklare om båda två åkte iväg sådär och upplevde världen lite, man mognar ju liksom på ett helt annat sätt när man gör en sån stor grej! Men vi får se. Man ska ju egentligen inte anpassa sig efter den andra när vi är såhär gamla, då kommer man förmodligen ångra sig senare..
Ja det skulle helt klart vara lättast, ja man kommer nog se på världen på ett lite annat sätt när man kommer hem, att resa och uppleva en annan kultur kommer ju att göra avtryck på ett eller annat sätt. Nej egentligen ska man ju inte det, men det är svårt att inte göra det..