Det här med perspektiv och sin egna lilla bubbla. Jag tänker ibland att det inte delas före och efterbilder längre inom träning. Men sen ser jag ju det mellan varven och förstår att det fortfarande finns. Inser också att det så mycket handlar om vad jag konsumerar för innehåll. Vad jag väljer att titta på. Förut lät jag träningen vara en stor drivkraft till tillfälliga förändringar. Jag tänkte att om jag inte levererade synliga resultat till mina kunder så hade jag misslyckats som tränare. Jag tror dels att jag började jobba som personlig tränare när fitness blev väldigt allmänt populärt. Dels att jag var ung, 22 år och det yttre var en viktigare del av livet. Dels formad av det samhället vi lever i, snabba resultat, synliga och viktnedgång = framgång.

Ett annat fokus

Så mycket som förändrats på dessa 10 år som jag jobbat som tränare. I min egen träning så strävar jag inte främst efter synliga muskler längre och då främst magmuskler (jodå jag drömmer fortfarande om magrutor, men jag nöjer mig med känslan av att det är stenhårt under fluffet jag har över och att en ibland kan skymta dom där rutorna i bra ljus och precis efter att en har tränat mage.. haha). Idag tränar jag för känslan av att vara stark, klara av vardagen, orka lyfta saker, orka röra mig, känslan av en atletisk och stark kropp mer än ytan av en stark kropp. Mitt egna träningsfokus har fått följa med mig i det jag vill förmedla till mina kunder. Idag delar jag aldrig före och efterbilder på det sättet. Varken av min egna resa eller mina kunders. Det är inte cm eller kg på vågen som är intressant. Det jag bryr mig om och vill leverera är känslan i kroppen, vikter en orkar lyfta som en inte trodde var möjligt, distanser en orkar springa. Farten i stegen, rörlighet, smidighet att känna sig stark i sin egen kropp. Känslan av att klara av saker.

När träningen fick bli något jag främst gör för mitt mående och inte för prestation, yta och yttre bekräftelse. Det var där jag hittade hem. Nej jag är inte alltid nöjd med min kropp. Ja ibland har jag även prestationsmål. Ja jag tränar fortfarande för att känna mig snygg. Men det är inte det som är kärnan i mitt driv. Jag har målsättningar med distanser, vikter på stången och så vidare mellan varven, men det är inte den enda drivkraften. Det är inte grunden i mitt driv.

Den där före och efterbilden

Jag ogillar före och efterbilder. För den där efterbilden? Vad säger den egentligen. Det är en nulägesbild och vi vet ju alla. Träning och effekten av hälsosamma vanor är inte något som går att konservera. Det är en ständig process. En process som är föränderlig för inget i livet är statiskt. Mina träningsrutiner förändras utifrån att mitt övriga liv förändras. Mina kostvanor och vardagsrutiner förändras utifrån att min livssituation förändras. Jag måste hela tiden anpassa mig, hitta nya lösningar som fungerar för mig. Det är inte bara en handbok i så här gör du och nu har du alla svar på hur du ska lösa livet. Det är kontinuitet, hållbara vanor, grunder som en får anpassa. Hitta och skapa en stomme som en sedan kan anpassa utifrån hur livet är. En ständig balansering på en våg för att få det jämnt fördelat. Veta det viktiga och sen balansera detaljerna. Om en inte bara vill ha den där efterbilden. Kanske det som är drivkraften, men kom då ihåg att det finns en tid efter den där ”efterbilden”.

Inte alltid lätt att stå stadigt i sig själv

Ibland vill jag inte vara en del av träningsindustrin för delar av den är så långt ifrån mig. Ibland vill jag vara här och bara skrika ut mitt budskap i en värld som snurrar och bara vill ge quick fix lösningar. Vara en motpol. En motpol mot quick fix som skapar ett nytt missnöje igen. Där nya quick fix lösningar presenteras för nya problem som uppstår.

Jag jobbar inte med mallar och samma upplägg till alla. Inte färdiga kostscheman och listor med vad en får och inte får äta. Jag marknadsför mig inte med fokus på min vältränade rumpa (lite fler rumpbilder och tips på hur en tränar rumpa hade gett fler likes, jag vet). Jag gör min grej, det tar lite längre tid, det är ibland en utmaning att få människor att förstå vad det är jag erbjuder, för det är inte som alla andra. Det är lite jobbigare och kräver lite mer arbete från den som vill ha min hjälp för jag är jobbig, jag ger inte en manual för hur jag tycker du ska leva ditt liv. Men i en osund värld vill jag stå stadigt och jobba utifrån sunda värderingar. Därför jag gick från gymbranschen till att helt ha eget. För att kunna stå bakom det jag levererar och säger. Inte sälja på sommarform, after beach, nyårsform och allt annat osunt kortsiktigt som bara bygger på det yttre.

Vad landar jag i?

Mycket har hänt under 10 år, branschen har blivit bättre. Det har balanserats upp. Men det går trender i allt. Det är en föränderlig bransch, precis som livet i sig. Jag har alltid gjort mitt bästa utifrån den kunskap jag har, men oj vad jag ibland önskar gå tillbaka i tiden. Få göra om saker, enligt mig själv så skulle jag göra det bättre idag. Och det är väl skönt att en känner så? Att en har utvecklats och lärt sig. Min drivkraft, att ständigt utvecklas, jag söker ny kunskap hela tiden i alla möjliga forum.

Har ju tänkt mycket på ”vad vill jag bli när jag blir stor”. Kanske inte riktigt kommit fram till något annat än vad jag inte vill och landat i att jag har det väldigt kul och trivs med det jag gör här på studion. Inget annat jobb ger mig så mycket tillbaka. Inget annat jobb lyckas utmana mig lika mycket och ställer lika mycket krav på min hjärna. Ibland önskar jag mig ett hjärndött jobb, men det är inte jag, där dör min själ jag behöver utlopp för kreativitet och ständigt lärande.

Det roligaste med mitt jobb är att följa resan, att få vara en liten del i någons resa mot sina mål, att se människor växa i takt med att dom klarar av saker som dom inte trodde var möjligt. Att få människor att uppskatta att röra på sig och inte se det som ett straff. Att vara med att hitta träningsglädje och inre styrka.

Så vi får se kanske är jag fortfarande personlig tränare om 10 år och beklagar mig om hur lite jag visste för 10 år sen ;)