Det är redan min tredje jobbvecka. Det känns som tiden jag varit tillbaka på jobbet dock gått så mycket fortare än vad semestern gick vilket känns positivt. Många tycker tre veckor semester är lite, jag upplevde det som ganska länge. Kanske för att jag för första gången på flera år slappnade av på riktigt och verkligen hann landa. Senast jag hade en semester jag kunde slappna av helt på är säkert 5-6 år sen. Förra året slappnade jag av, men då hade jag bara två veckor i följd sen några arbetsveckor innan en vecka på Malta med familjen och då hinner en precis landa innan en ska dra igång igen. Det känns som jag har fyllt på med massor av energi och det känns så välbehövligt. Jag har ju haft en minst sagt intensiv vår.

Kicka igång på riktigt

Den här veckan kickar jag igång mina träningsgrupper så första två veckorna har varit lite lugnare praktiskt och mer planering. Är så peppad och känns så kul att få köra igång igen. Jag har haft en sådan bra start med 40 nya PT timmar sålda och 40 nya roliga timmar med kunder framför mig. Det är så förbenat kul att få vara med när andra utmanar sig själva och utvecklas. Tog lite tid till att faktiskt  landa i vad jag gjort detta första halvår. En dag på semestern ägnade jag till att landa i att jag faktiskt öppnat egen träningsstudio, jobbar heltid med det jag älskar och drömt om. Det gick så fort och allt har rullat på så har inte riktigt hunnit smälta det hela, men det här är ju faktiskt mitt ställe (sitter på studion nu). Jag hade ingen ångest över att börja jobba igen, det är jag glad över, att jag skapat en vardag som jag trivs med. Självklart var det härligt med semester och ledigt och kunna umgås massor med Marko (alltid det jobbigaste med att börja jobba, saknar honom så när jag varit med honom hela dagarna) men det kändes inte jobbigt att börja jobba. Jag tycker det är lite sorgligt hur vårt samhälle hela tiden lyfter fram att arbeta som något ångestkrävande, tråkigt och jobbigt. Jag undrar om det inte bidrar till att människor börjar tycka det bara av att alla andra på ens arbetsplats, vänner och familj deppar och gnäller? För jag är säker på att det finns människor som trivs med sina jobb, men det lyfts inte alls fram lika ofta. Alltid söndagsångest, TGIF, lever för helgen, semestern är slut ångest. Det skrivs till och med nyhetsartiklar om hur en ska hantera ångesten vid återgången till jobbet efter semestern. Tycker det är sorgligt på något vis. Att så många verkar må dåligt av att jobba. Menar dom flesta av oss spenderar ju väldigt mycket tid på jobbet. Det var inte alls detta jag tänkte skriva om, men ibland svävar en bara iväg..

Fylld med ny motivation

Att vara ledig innebär också att en hinner fylla på med energi och jag känner peppar peppar både mer energi och motivation till både träning och matlagning. Det sistnämnda har jag i princip inte alls varit intresserad av senaste åren. Jag har haft små infall, men nu känns det som att intresset ändå är lite starkare och mer som det brukar (det här var ju typ en kost och träningsblogg en gång i tiden med en hel del recept). Så vi får se vart det leder. Nu är min lunchtid slut så ska åter till arbete.