Så är dagen vi har tränat inför äntligen här, eller nu börjar det, det är ju inte bara idag som räknas, men nu börjar allvaret. Jag pratar såklart om seriepremiär, det är dags att visa vad vi går för och gå ut på planen och ha riktigt kul. Känslan är lite som när man väntat på något länge, lite som julafton eller mer midsommar kanske eller ja något mysigt tillfälle som inväntats ett tag. Det roliga eller smått jobbiga är att jag är mer nervös som tränare än vad jag någonsin varit som spelare. Jag var aldrig speciellt nervös som spelare förutom om jag satt på bänken, det har nog med att jag inte själv kan vara med och påverka när jag tittar på, otroligt nervigt blir det ibland.