Även om cykeln är min bästa vän, den tar mig överallt i princip och används nästan daligen till jobb eller ärenden och tar mig smidigt från punkt A till B. Trotts detta så kan jag erkänna att jag avskyr att cykla. Jag dör cykeldöden som jag brukar kalla det i mitt huvud nästan varje dag, det är sällan som jag susar fram på cykeln, mest känns det som en tung färd och jag kämpar mig igenom tramp för tramp och blir förbannad om någon cyklar om och verkar helt obekymrad (tävlingsmänniska). Så ni kan ju gissa vilken träningsform som ligger i botten på min lista? Ja självklart är det spinning, spinning har inneburit 60 minuters lidande med nedräkning från minut ett och tiden har aldrig gått långsammare. I torsdags blev jag övertalad av Camilla, Markus och även Frida (som gillar spinning ungefär lika mycket som mig) att jag skulle prova spinningpasset. Kompassens instruktörer teamade (Camilla & Markus) och jag har hört att spinningpassen med dessa två är riktigt roliga, så varför inte utmana sig själv och testa?
Det var det snabbaste och svettigaste spinningpasset jag genomfört, helt genomblöt, med stela vader och darriga ben stapplade jag ut efter 55 minuter. Jag älskar inte spinning, men jag kan numera tänka mig att genomföra ett spinningpass någon gång mellan varven, i alla fall om det är Camilla eller Markus som håller i det ;) Ibland är det värt att utmana sina egna demoner och inse att saker och ting kan förändras. Tänka sig nu finns ännu en till träningsform att välja bland när motivationen tryter och variation behövs för en motivationskick :)
En bild från när jag lyckades spränga en annan träningsdemon och lyckan efter det :)
Härligt inlägg! Jag instämmer helt!!!! Kram och God Jul! :)