Som jag daltat med min cykel, krånglat mig fram i cykelstället vareviga gång bara för att kunna låsa fast cykeln i cykelstället, dubbla lås och titta varje dag så att den står på sin plats, men så kom dagen som jag trodde att jag skulle slippa eftersom jag alltid varit så noga (haft cykeln uppe i lägenheten om jag varit iväg flera dagar i rad eftersom jag inte skulle kunna titta till den), dagen när min cykel helt plötsligt inte stod i cykelstället, gick fram och tillbaka tittade på alla 100 cyklar för att hitta min, men ingenstans syntes den till. Så besviken jag blir på medmänniskor, hur orkar människor leva med att förstöra för sina medmänniskor, hur kan man inte ha skam eller ånger i kroppen och känsla för vad som är rätt och fel. Jag förstår inte hur man kan ta något som inte är ens eget. Jag undrar hur dessa människor kan leva med sig själva, jag skulle ALDRIG kunna stjäla något från någon annan, eftersom jag har skam i kroppen och skulle då må så dåligt och ha sådan ångest över att göra något så fel. Varför har inte alla människor dessa känslor i kroppen? Hur fungerar deras hjärnor? Är det uppfostran, föräldrar som missbrukat under graviditeten som gör att dessa föds utan empati, ånger, skuld eller vad är det som gör att detta saknas hos vissa människor? Det är något som jag funderat över många kvällar och nätter i många många år och nu tänkte jag dela med mig lite av mina ångestfyllda tankar jag har om samhället.. 

 

Över huvudtaget så är jag besviken på männskligheten för tillfället, jag blir så ledsen när jag ser att SD:s väljarsiffror stiger, det är rasism förklätt i finare ord och människor tycker att det är rätt. Vad har hänt med att kunna sätta sig in i sina medmänniskors situationer? Det är inte invandrarnas fel att samhället inte kan ta hand om dessa. Det är samhällets fel, det är för att vi inte har ett bra system för att slussa in dessa människor i samhället, för att vi medmänniskor inte hjälper varandra utan istället är rädda för varandra. Det är okunskap som skapar allt detta och en rädsla för att vara rasist bara för att man pratar invandringspolitik. Det är ett samhällsproblem som vi Svenskar har skapat genom att inte bygga upp ett ohållbart system där dessa rädda och ofta unga männsikor kommer till det här landet och får bo i områden där ännu fler rädda och utsatta människor finns och ska ”klara sig själva”. Hur ska de lära sig språket om alla grannar pratar andra språk utom svenska?, hur ska de lära sig kulturen, hur det svenska samhället fungerar när ingen i ens omgivning är från Sverige?

 

Hörde idag några som skrattade åt en familj som inte visste att det gick att spola i toaletten så de ringde och bad om tömning på toan då den var full. Hur ska man kunna veta att man kan spola om man aldrig har sett en toalett i hela sitt liv? Hur kan man INTE sätta sig in i att det finns en annan levnadsstandard och att det faktiskt finns människor som aldrig sett en toalett? Jag påpekade detta, kunde inte sitta tyst  försökte förklara att det troligtvis inte fanns någon toastol i deras hemland, att de tidigare kanske gjort sina behov i ett hål som de grävt i backen, och fick till svar, men vad trodde de att knapparna var till? Hallå försök sätta dig in i att du aldrig sett en toalett, eller några tekniska prylar i princip i hela ditt liv, hur lätt är det då att veta? Var är samhället och allmänbildningen i den här världen påväg? Jag har alltid trott och tror fortfarande på att det är okunskap och outbildade som skapar krig, rasism och andra problem här i världen och detta är något som vi behöver göra något åt och tyvärr så ser jag inte att dagens ungdomar är speciellt allmänbildade eller med i samhällsutvecklingen alls och det skrämmer mig för hur vår framtid kommer att bli… Så jag ber dig, försök sätta dig in en annan människas liv innan du dömer, försök förstå dina medmänniskor och sök hela tiden efter kunskap om omvärlden, det är inget som du kan ha för mycket utav. Ett bra ordspråk är att döm aldrig någon innan du gått i dennes skor.