Igår plockade jag fram min gamla dagbok som jag knappt skriver i längre, men det hjälper att sätta ord på sorgen att försöka förklara för en själv vad man faktiskt känner. Att skriva har alltid varit min grej, att sätta ord på mina känslor. Kändes som mycket klarnade igår kväll. Den senaste tiden har jag känt att en viss handlingskraft brytit sig fram inom mig. Jag kan inte bara sitta och vänta på att saker ska hända jag måste själva ta tag i det och jag tror att det kommer att bli en del förändringar i mitt liv inom en inte allt för lång framtid. Jag har insett att livet är så mycket skörare än vad vi tror och att det är bättre att leva fullt ut och försöka göra verklighet av sina drömmar, inte låta rädslan för att misslyckas stoppa en.