Som fotbollstjej/dam vet jag att idrottsvärlden är allt ifrån jämställd och när jag här om kvällen lyssnade till de här två dokumentärerna så blev jag så upprörd och samtidigt glad. Glad över att det finns så engagerade människor som Marie Appelgren, som vill jobba för jämställdheten och upprörd över hur resten av den vuxna världen jobbar emot henne. Det är tråkigt att det är så här, men den här dokumentären lyfter verkligen fram hur långt vi har kvar mot en jämställdhet inom idrotten och hur viktigt det är att alla jobbar mot samma mål!

 

Här är den första dokumentären

 

Här är uppföljningen 2½ år senare