Alldeles för ofta (kan jag tycka) så får jag kommentarer som, ”Men kom igen, njut lite” och erbjuds alkohol i någon form (oftast vin, detta jäkla vin), fika eller godis. Bara för att jag valt en livsstil där jag inte dricker alkohol mer än några gånger per år, inte äter godis varje vecka eller fikar varje gång det bjuds betyder det inte att jag inte njuter av livet. När blev livet enbart mat och dryck? När jag väl dricker eller äter något gott så njuter jag för fulla muggar, men minns ni när man var liten och gnällde över att man hade tråkigt? Svaret som kunde komma då var ”det är bra att ha lite tråkigt ibland, hur ska du annars veta när du har roligt?”. Ett ganska klokt svar, idag känns det som att det är en hets i att äta och dricka gott var och varannan dag, men hur mycket njuter vi av det då? Då blir det extra goda helt plötsligt vardag (inte i många familjer som det enbart är lördagsgodis längre, utan nu är det fredagsmys med ALLA tillbehör och lördagsgodis på det och även unna sig lite mitt i veckan också) och då måste vi leta efter något nytt istället för att stanna upp och inse att det faktiskt är okej att inte ha efterrätt varje dag eller den där lilla godbiten i tv soffan på kvällen. 

 

Mitt liv handlar inte bara om att äta även om kost och mat är en stor del i mitt liv eftersom jag tränar mycket, jag ser njutning i livet i annat än bara mat och dryck, För mig är det njutning att få ta en promenad med en vän och prata om allt mellan himmel och jord eller sitta uppkrupen med en bra bok/tidning och läsa när regnet smattrar mot fönstret eller åka på en härlig semester och uppleva en ny kultur och se något nytt. I en livsstil där godis och alkohol inte är vardag kan man spara in ganska många tusenlappar per år som är riktigt härliga att spendera på minnen för livet under härliga resor. Ibland behöver vi stanna upp och fundera lite, vad är det vi verkligen värdesätter i våra liv, vi lever i ett konsumtionssamhälle där reklam överöser oss med budskap om att livet handlar om att njuta av just deras produkter, men är det verkligen det som är livet för dig?