Sen jag var 10 år så har jag skrivit ett brev till mig själv som jag får öppna 10 år senare. Det innebär att jag hittills har öppnat tre stycken ett när jag fyllde 20, 21 och idag öppnade jag mitt brev som var till min 22 års dag. Mamma påminde mig om breven här om veckan när vi pratade och då kom jag på att jag inte hade öppnat årets brev. Det är så roligt att läsa om vad jag trodde att jag skulle göra om tio år, min bild av 20-åringar var ju att det är riktigt vuxna männsikor som gjort massor och vet allt! Det jag insett med åren är ju att det där med att vara vuxen är nog något som bara barn ser, när man själv närmar sig det som anses som vuxet inser man att vuxna människor inte är så annorlunda egentligen, bara för att man är ”vuxen” så vet man inte allt och har koll på allt, även om man som barn trodde att det var så. 

 

Även om jag kanske inte har hunnit med allt som mitt 12 åriga jag trodde att jag skulle ha hunnit med så tror jag att jag gjort 12 åriga Erika nöjd och vissa saker som jag drömde om finns fortfarande kvar att uppfylla och vissa saker är inte alls vad jag vill göra idag och det gör mig inte mycket, men det är kul att läsa om, jag minns när jag skrev breven att jag inte trodde att jag skulle hinna glömma vad som stod i breven, men det hinner man glömma ganska fort, i alla fall jag. Så vad gör jag om 10 år, var vill jag vara när jag är 32 år? Ja det ska jag nog fundera lite på och skriva ett brev till mitt 32-åriga jag och sen får vi se. 

 

Vad gör ni om 10 år? Har ni funderat på det lite djupare? Väldigt roligt att läsa, kanske inte blir riktigt samma sak när man är lite äldre och det här med tid och ålder inte är lika långt borta, men ändå tänkvärt att fundera över och se om ens tankar och drömmar är desamma om tio år som nu.