Nya personbästan och min egen träning just nu

I dessa tider får en glädjas extra av sådant som går bra. En sådan sak är faktiskt min egen träning. Det har varit utmanande minst sagt motivationsmässigt. Något jag nämnt flertalet gånger tidigare. Men träningen är så stor del av min vardag och får mig att må bra så jag håller i vanan oavsett mer eller mindre motivation och mitt snitt ligger nog på 4 pass i veckan. Ibland 3 ibland 5-6 och allra oftast 4.

Det har känts som en ganska lagom dos. Min träning har inte känts lika inspirerande som tidigare. Det har mer fått vara vardag och det kommer sig av att jag gjort majoriteten av mina träningspass i år i studion. Det blir inte så inspirerande för egen del när jag redan spenderar 8-10 timmar jobbandes i miljön, men resultat ger träningen ändå. Jag har insett att jag motiveras väldigt mycket av att andra också tränar samtidigt. Även om jag inte gillar sprängfyllda gym, men att träna helt själv är lite mer utmanande.

Min kropp känns väldigt stabil och stark. Jag märker även att den har ändrat i form, jag har minskat 0,5 kg i vikt men alla mina kläder sitter lösare så kroppen har format om sig lite vilket jag också tycker syns. Jag mätte mig i våras faktiskt så bör leta upp måtten och mäta och jämföra för att se hur stor skillnaden är. Tänk om det bara är min upplevelse som gör att jag tycker jag ser annorlunda ut? Det skulle kunna vara så, men jag är ganska säker på att måtten skiljer sig lite.

Det där träningslinnet har suttit alldeles för tight tidigare för att jag skulle tycka det var bekvämt, men nu sitter det skönt och tränas flitigt i.

Det viktigaste är min känsla. Jag känner mig väldigt atletisk och stark just nu. Det är en skön känsla och jag börjar även plocka in nya personliga rekord i olika övningar. Det är en go känsla att lyfta tyngre än en någonsin gjort tidigare, eller klara av rörelser som inte fanns på kartan för ett år sen.

Att ta sig upp i denna position var helt omöjligt förut, det fanns liksom inte på kartan och jag kunde inte alls förstå hur det skulle kunna gå till. Idag inga problem alls.

Jag marklyfte 110 kg och det kändes riktigt lätt. Ökade till 120 kg men fick inte till tekniken så det får bli nästa gång. Jag kan numera hänga upp och ner i ringar, det fanns inte på kartan att jag skulle kunna dra mig upp i den positionen för ett år sen eller ens i början på året. Jag känner mig stark i knäböjen även om jag inte böjt speciellt mycket senaste tiden, har ett knä som inte är så glad på mig för att jag spelat fotboll så jag håller på att bygga upp styrka runt om så kan jag förhoppningsvis böja tungt snart igen. Det går i alla fall åt rätt håll och det är skönt att känna mig stark fast jag inte kör den övningen speciellt ofta.

110 kg var inga problem, finns nog en hel del till i kroppen. Video på lyftet hittar ni på min instagram. @reachyourgoal

Jag tror allt bottnar i att jag börjar ha en ganska stark och stabil bål. 4 år med medveten träning har byggt upp mig inifrån och ut. Jag har fortfarande vissa svaga punkter och positioner, men jag blir allt starkare och det är så himla kul. Det är så kul att klara rörelser som när en testar första gången bara känner, ”det här kommer aldrig gå” och sen så en dag är det inte ens en utmaning.

Jag har kommit igång och springa, det går helt okej. Min kondition är nog där jag känner mig som mest otränad. Där finns mest att hämta hem. En öm hälsena och ingen löpning på 3 månader, knappt promenader på 2 månader satte sina spår. En långsam ökning av belastning på det. Men jag tar mig ut lite då och då och sakta men säkert ska flåset också få byggas upp. Känner dock ingen stress utan bara stor glädje i att jag ens kan springa. Det ska en verkligen inte ta för givet. Och även om det finns att förbättra flåsmässigt är jag ändå på en nivå att 7 kilometer går att genomföra utan problem så allt är relativt.