I förra veckan drog jag ju på mig en sträckning i ljumsken. Det var inte alls roligt och gjorde riktigt ont. Det var länge sedan jag sträckte mig så rejält att det påverkat mig så mycket i min vardag. Jag anpassade mitt rörelsemönster och försökte att undvika böjt ben då det gjorde ondast, samt alla utåt och inåt vinklingar av benet.

Vila och massage

Jag vilade från träning helt i två dagar, men rör mig en del i alla fall på jobbet, även om det blev lite mindre än vanligt. På fredagen körde jag ett överkroppspass och fick anpassa några övningar, men det gick ändå bättre än förväntat. Jag kände att det började släppa ganska bra.

På lördagen hoppade jag ur sängen, gick upp och påbörjade frukost och efter en halvtimme ungefär kommer jag på att jag inte känt något i ljumsken. Bara att ta mig ur sängen kändes övriga dagar, så blev så paff. Knasigt det där hur en direkt vänjer sig vid att vara smärtfri också. Jag vilade från träningen även på lördagen och försökte istället bara röra mig för att få cirkulation. Från torsdagen så började jag massera för att undvika ärrvävnad och stelhet i ljumsken.

En chansning som höll

På söndagen var det friidrottsträning och eftersom vi bara tränar en gång i veckan så ville jag verkligen träna. Jag tänkte jag åker ner och ser vad jag kan göra, jag har ju inte känt något av det sen igår. Värmde upp ordentligt, mer noga än jag brukar och kände ingen ting. När det bestäms att vi ska köra sprinter 30 meter med flygande starter, tänker jag aja jag testar. En vild chansning som lika gärna hade kunnat gå åt skogen. Men det gick att trycka på och jag sprang till och med snabbare än någonsin (vi körde med tidtagning). Så himlans häftigt att gå från att knappt ta sig upp ur sängen på torsdagen och stor begränsning, till maxning och PB på söndagen! Wow. Jag hoppade dock över sista intervallerna, kände mig lite tung i ljumskarna men inte öm, så joggade ner, dumt att riskera något även om det kändes bra.

Stegra långsamt

I måndags körde jag ett lugnt benpass, vågade inte utmana ödet allt för mycket och sen ett pass på tisdagen. Men igår och idag känner jag att min kropp inte är på topp. Det känns som att det kan lura en förkylning i kroppen. Jag har haft lite högre vilopuls än vanligt vilket ofta brukar vara en varning på att kroppen har något i sig. Det kändes mer igår, men jag vilar även idag och ser hur det känns imorgon. Det är mycket sjukdom i omlopp just nu, jag har haft många av- och ombokningar samt sjukstuga på Markos jobb. Jag är ju lite extra försiktig numera när mitt jobb är så beroende av att jag är frisk och hel. Ändå så fascinerad av kroppen och återhämtningsförmågan. Det känns som att jag och kroppen är ett bra team numera, eller jag har blivit bättre på att lyssna till signalerna som sänds och inte bara nonchalerar och kör på. Tänker att jag ska stegra långsamt, skriver det här så kanske jag lyckas hålla tillbaka, är så svårt det där.