Sov lite för länge för att få optimala förhållanden för min morgonlöpning som jag planerat in. Kom iväg halv tio och solen gassade redan på, som tur är så är min favoritrunda i skogen så det är mestadels skugga under rundan. Första tio minutrarna ungefär var lite sega, tog ett tag att väcka kroppen, men sen flöt det på riktigt bra. Lite för enkelt, det var länge sedan jag sprang just denna runda, den är 6 km och har otroligt många tider på denna runda då jag brukar använda den som måttstock på hur min form ligger till. Idag var inte tanken att kolla formen, men hade pulsklockan med mig av andra skäl.

 

Min kondition är inte på topp, men när jag helt plötsligt inser att jag bara har två backar och lilla turen på asfalt kvar innan jag är tillbaka och kroppen inte ens känns trött tittade jag på klockan, ”Hur sakta springer jag med tanke på min pigga kropp?” var min första tanke. Det intressanta är att jag har ungefär samma tid som när jag sprungit som snabbast. Flåset är egentligen inte på topp, men jag springer ändå riktigt bra och lätt. Min förklaring är att jag fått bättre löpekonomi, all styrketräning och rehab under vintern/våren måste ha varit precis vad min löpkropp behövde för det är mycket lättare att springa och hålla tekniken. Jag slösar helt enkelt inte energi på annat och kan med lite sämre flås ändå hålla samma tempo. Nu blev löpningen plötsligt ännu roligare :)