Jag har varit ensam hemma sen i tisdags. Jag har därför passat på att vara själv,. Förutom i onsdags då mina föräldrar, syster och hennes pojkvän var på besök för både middag och bowling. I övrigt har jag passat på att vara själv. Jag är inte helt själv så ofta, men jag gillar det. Även om jag saknat Marko väldigt mycket också.  Så där så jag suttit och tittat på gamla kort, drömt att han kommit hem och överraskat mig och sen vaknat till en tom lägenhet. Konstigt det där att en kan trivas i att vara själv samtidigt som en längtar så hjärtat spricker. Inatt vid midnatt så mötte jag upp honom på perrongen. Äntligen tillsammans igen. Jag är verkligen hopplöst kärlekskrank.

Helgens rörelse

Förutom att jag råkat fastna i säsong 5 och 6 av New Girl så tog jag mig igår ut för en vandringstur (jo jag har ju jobbat, tvättat, lagat matlådor, städat, gymmat och så också dessa dagar, men mycket netflix, ni vet när en säger till sig själv ”bara ett avsnitt till”). Det var så fint väder att jag inte alls kände för att träna på gymmet. Så tänkte lite finurligt att jag tar en ryggsäck med vattenflaska och lite lager på lager på mig (ryggsäcken för att kunna lägga mina avskalade lager och ha kameran) och tänkte jag tränar i naturen. I nästan en timme gick jag runt och lyssnade på pod och bara njöt av vädret och snörvlade och var lycklig över att mina solglasögon låg i ryggsäcken (så jag kunde dölja mina rinnande ögon, en hade kunnat tro att jag grät vid vissa ställen), för HEJ POLLEN! Efter nästan en timme får jag helt plötsligt syn på en trappa, en gömd trappa. Okej inte super duper gömd, men jag har säkert gått förbi platsen tre eller fyra gånger tidigare och aldrig lagt märke till att det finns en helt perfekt träningstrappa där!

Det verkade inte någon annan heller ha gjort, för trappan var överfylld av kottar, barr och löv, inte ett spår av ett fotsteg eller en stig fram till trappan. Så först en liten vårstädning. Stampade lite extra då vissa partier låg i solen och en vet ju aldrig med ormar tänkte jag. Efter en liten stund så var trappan säker att använda. Inte så bra med kottar eller löv som kan få en att halka och slå sig, säkerheten först. Därefter så tränade jag på i en timme. Så kul en kan ha i en trappa. Jag vette tusan hur tiden kunde gå så fort, men det förklarade också att jag var väldigt trött på slutet.

Ett spontant infall

Precis när jag skulle gå fick jag ett spontant infall att sända live på Instagram. Det har jag aldrig gjort tidigare, det är läskigt med live. Men jag gjorde det även om det inte blev riktigt lika spontant då det tog över 5 minuter att få ordning på telefonen så att trappan och jag syntes någorlunda. Så där blev det jag och trappan i 2 minuter livesändning (som jag för övrigt laddade upp på min facebooksida i efterhand om ni vill se den). 2 minuter live var allt jag vågade med denna första gång. Blev så nervös att jag blev alldeles flåsig (!) så panikade och stängde av (även om jag på filmen ser jäkligt lugn ut, hmm borde va skådespelare.. ) Så nu har jag brutit den där livevideo oskulden, får se om jag vågar mig på den snart igen. Och jag har hittat min träningstrappa. För den här trappan ligger vid vatten. Hur perfekt? Den är lång också, men lagom lång. Och bra avstånd mellan trappstegen, det är viktigt för bra rytm.