Den här veckan pratar vi milstolpar i våra träningsliv inom BoH. Camilla skriver fint och ser tillbaka på när hon sprang milen för första gången, in och läs om den magsiska känslan här. 

Det finns ett flertal händelser i mitt träningsliv som spelar en stor roll för mig en av dessa är när jag klarade milen för första gången, tror det är en sådan där drömgräns många har, en annnan var när jag klarade av chins för första gången och drog mig upp, när jag inte längre hängde sprattlandes i stången utan faktiskt även rörde mig, då kände jag mig stark. En annan händelse var när jag lyckades pressa upp 20 kgs hantlarna i bröstpressen. Shit vad stark jag kände mig då! Det finns många minnen som fått mig att växa som person och min milstolpe som jag valt ut idag är inte ett speciellt tillfälle direkt utan mer flertalet tillfällen ihop. 

Ni som hängt med på min blogg ett tag vet att det här med kondition var inte min grej från början, visst jag har spelat fotboll sen liten, men flåset var inte min starka sida. Så började jag träna jäkligt mycket kondition på egen hand, ville få bättre flås så att jag skulle orka spela 90 minuter och det var när jag helt plötsligt inte låg sist i klungan på försäsongsträningarna med fotbollen utan faktiskt i täten, när jag inte var sist på intervallerna och faktiskt återhämtade mig mellan intervallerna som mitt självförtroende växte enormt. Från att alltid ha varit den som alla andra fått vänta in, den som flåsat mest och haft tyngst ben till att vara en person med bra kondition var omvälvande. Jag minns känslan efter träningar där jag legat först i klungan, jogging turer på egen hand där jag sprungit utan problem i 6 km och inte ens kännt mig trött under turen utan plötsligt kunde springa och njuta. Allt var så nytt och härligt på samma gång. Det var en milstolpe på min träningsresa att komma förbi den där mentala spärren och det som jag alltid förknippat mig med, en person med dålig kondition. När konditionsträningen gick från att vara plågsam till njutningsfull.

Jag har inte riktigt samma kondition idag som precis under den här förändringen eftersom jag tränade otroligt mycket kondition då, men inte så långt ifrån heller. Och även om kondtionen är lite sämre så har konditionsträningen fått fortsätta vara härlig och njutningsfull. Samt att vetskapen om att jag faktiskt kan är härlig, för jag tvivlar inte längre på att saker kan förändras även om det känns som att det aldrig kommer att göra det. Idag vet jag att jag kan så mycket mer än vad jag tror och att tålamod kommer att ge utdelning i slutändan. Det är bra att ha med sig både inom träningen, men även i det privata. Så min milstolpe är när jag plötsligt började orka springa och hade konditionen att kunna njuta av kondtionsträning. 

 

Har ni några härliga milstolpar att dela med er av?