Igår var det som jag nämnde praktiska moment på eftermiddagen. Vi gick stavgång 3 x 1,2km. Första omgången gick vi i vanligt promenadtempo och tittade puls och tid på sträckan för att sedan kunna jämföra känsla, puls och tid mot de andra momenten. Därefter så blev vi ”överviktiga” så då lastade jag på mig en ryggsäck med 14 kg och gick samma runda igen. Det blev ju väldigt mycket tyngre vill jag lova och pulsen högre, men kunde ha samma tempo som på första rundan. Tredje rundan så fick vi ”KOL” eller vi fick ett sugrör som vi skulle andas igenom hela rundan. Jag ska aldrig ha KOL eller astma för den delen, dock är inte risken så stor för KOL då jag inte har tagit ett endaste bloss i hela mitt liv, men i alla fall. Det var hemskt, det gick inte att gå fort, jag flåsade redan efter 100 meter och det tog nästan två minuter längre tid att gå sista rundan än de två innan och jag fick ont i andningsmusklerna! 

 

 

Väldigt intressant och ett bra praktiskt moment, förståelsen och insikten i hur det kan kännas för någon med övervikt eller andningssvårigheter blir väldigt konkret och det blir lättare att förstå hur dessa individer upplever en aktivitet som för mig inte är speciellt ansträngande. Även om dessa stimulerade försök inte kan få oss att känna exakt hur det är för dessa individer (det går ju inte att komma ifrån att vi är vältränade och därför blir det lättare för oss att orka bära extravikt och att vi har bra lungkapacitet) men det är otroligt bra att testa på, det är en ögonöppnare och ger ökad förståelse och insikt i hur man ska anpassa aktiviteter utefter olika förutsättningar. Praktiska moment hör till favoriterna på utbildningen, det är allt som oftast väldigt roliga och framförallt lärorika tillfällen.